Hällefiske i Mehamn

12023181_10156037262275103_553502800_n

Ett hektiskt liv i en stor stad är mångas vardag, liksom min. Man glömmer fort bort vad tystnad, avlägsenhet och äkta välmående egentligen innebär. Och för mig, lördagen den 5:e september, var de äntligen dags att sota av själen på nytt. På en myllrande flygplats där ovannämnda ord är det sista som existerar, står jag och min gode vän Simon Ritter med den klassiska arlanda-ölen i näven förbereder oss för en lång resa som minst sagt går norrut. Min timing med beställning av öl när plan precis skall bordas är som vanligt bedårande och med en skål brinnande chilinötter i halsen och två starköl senare knögglade vi oss in i planet som skulle ta oss upp till Luleå och senare vidare till Europas nordligaste plats – Mehamn.
Väl framme i Luleå möttes vi upp av min gamle vapendragare Markus Teilus som bl.a arrangera dessa resor via Mieko Fishing. Tillsammans tog vi upp jakten på proviant, barnförbjudna drycker och kalsonger som jag såklart glömt att packa ner. Vi började sakta men säkert bli klara för att ta upp fajten med den sista biten över finnmark, de va ju trots allt bara 90 mil ondskefulla svängar kvar. image
Över kala fjäll där vindarna härjade fritt tog vi oss fram på den enda vägen som fanns. Mil efter mil gled sakta förbi och efter dryga 11 timmar började vi närma oss. Mehamn visade sig vara en vindpinad liten by med ansiktet ut mot Barents iskalla hav. Området i sig var galet vackert och doften av saltvattnet hade redan börjat sin sanering av själen. Med bra humör mötte vi upp ytterligare en bekant, nämligen Albin Martinsson som jobbat som guide på Nordic Safari Camp de senaste fyra åren. Vi installerade oss i en av de fem stugorna som låg vid campen. Grymt fräscha och rymliga stugor med bra standard. Och möjligheten att kunna meta rödspätta från verandan gjorde ju inte det hela sämre heller. Ett par riktigt kalla och jobbigt goda pilsner senare var vi alla rätt färdiga, de var dags att ladda batterierna. Nu började det bli allvar. Sju dagars gnuggande efter hälleflundra i tuffa förhållanden låg framför oss och ingen av oss visste vad vi skulle förvänta oss. Det blev inte många timmars sömn den natten kan ju tilläggas.

Hälleflundran känns mer som något uråldigt som borde dött tillsammans med dinosaurierna. Det är inget fisklikt alls med dessa muskelberg. Det finns ingenting som jag kan jämföra en flundras kraft med i Sverige. På sin höjd en ynklig lax, men inte mer än så. Barents hav är världens mest livliga hav och artfaunan här uppe är enorm. Med en sådan artrikedom och mångfald är det svårt att misslyckas och tröttna, men med hälle-fisket är det annorlunda. Här gäller det att ta fram pannbenet ur stuvfacken och bita ihop, för det är få kontakter och långt mellan huggen. Men satan i min låda när de väl smackar i. Generellt sett så vet man väldigt lite om hälleflundran. Fisken växer så länge den lever och med studier på enskilda individer som åldrats långt över ett hundra år så kan man bara spekulera om vilka vikter dessa giganter kan uppnå. Lokala stories om flundror upp mot fem hundra kilo var något jag till en början tvivlade på, men med säkra bevis på fångster större än världsrekordet som krokats någonstans i fjordarna tystades detta tvivel ner relativt snabbt.

En ovanligt stilla yta klövs av båtens framfart under veckans första fiskedag. Vi inledde dagen med trolling då drifterna blev för dåliga i bristen på vind. Albin hade kontakt rätt fort med två mindre flundror och vi fångade några efterföljare på waterwolfen. Vi bestämde oss för att hitta betesfisk och lokaliserade ett sejstim på dryga sjuttio meter som vi släppte småpilkar på i den lugna vinden. Mitt i allt de roliga bestämde ja mig för att prova en större jigg för att komma under stimmen och ner på botten istället. Efter ett par minuter i den långsamma driften hände något som jag inte alls var beredd på. Någonstans sjuttio meter under båten sögs jiggen in i käften på något som gjorde mig knäsvag. Spöt som nyss kändes som en lyktstolpe bottnades nu som en mjuk tandpetare, fisken marscherade ner mot hundra-meters hålorna i lugnt och bestämt tempo. Snacka om att vara hjälplös, med bromsen nästintill bottnad stod jag som ett fån i ytterligare några sekunder innan den enorma tyngden var som bortblåst. Jag vevade upp den stackars Royber-jiggen som minst sagt såg lika pissnödig ut som mig. Efter ett fruktlöst försök att få jiggen att förklara för mig vad den nyss sett där nere senare så fortsatte dagen utan kontakter. Där och då, just i detta läge insåg jag att detta fiske garanterat kommer få en VIP-plats i mitt fiskehjärta!

DSC_7426

Hällebänd!

DSC_7315

Nya Accurate Boss Extreme är verkligen en rulle som pallar trycket. Ny storfavorit hos hälle-guiderna!

 

Följande två dagar visade nog den sanna sidan av denna nordliga och karga plats. Med vindar i jämna 20 m/s och bra mycket mer i byarna rådde det inge tvivel om att det var omöjligt att komma ut där vi fiskade första dagen. Något som jag uppskattar väldigt mycket är att det fanns möjlighet att traila båtarna till andra fiskeplatser längre in i fjordarna. Bara en sådan möjlighet gör det hela så mycket mer värt, för mig är den största rädslan att sitta inblåst och klättra på väggarna. Dit vi skulle va ju inte direkt runt hörnet, fem timmars bilkörning fram och tillbaka var något vi fick ta, men bra mycket bättre än att vara inblåst i stugan. Denna vackra plats vi först möttes av hade nu helt ändrat karaktär. Piskande horisontellt regn och vågor som fick en att bita sig på naglarna, men tack vare de höga bergsväggarna var det möjligt att fiska i alla fall. Nu insåg man vikten i att ha med sig bra flytplagg och värdet av att ha bra och vattentäta kläder. Snabba drifter upp mot två knop verkade ändock trigga igång flundrorna och nu var det helt annan fart på dom. Jag krokade en mindre fisk relativt snabbt, tappade en och landade ytterligare en på 118 cm inom första två timmarna. Senare på dagen var det Markus tur som sopade i ett mothugg i ett försiktigt pill. På dryga 25 meters djup lyfte han sakta upp en fisk på 36 stadiga kilon. Ingen gigant, men de är i dessa vikter man börjar förstå man faktiskt gett sig in på.
Jag blir alltid lika ställd när fiskarna äntligen kommer upp… Där har man stått som en rabiat jävla ostbåge och slitit som ett vilddjur och så kommer det upp en flundra lika stor som stjärtlappen hemma i vedboden… Man kan ju liksom inte låta bli att undra hur det skulle vara att pumpa upp en 243 kilos ba sådär, Mmmmmm…

 

12016697_10206679470119667_1881017111_n

Inte riktigt 243 kg, men en liten bit på vägen iallafall!…

Markus fina dam på ca 36 kilo!

Dagarna rann som sagt på med många kontakter och mycket försiktiga flundror. De stora verkade tyvärr inte riktigt i stöten. I september är det ofta antingen-eller-fiske. Ena veckan är det bara 130cm+ och andra veckan är det bara småttingarna som är i stöten. Vi träffade någonstans mitt emellan. Ett äkta fiskeparadis i grymt häftig miljö är en precis definition på Mehamn. Utöver de otroliga havsfisket har du grymt nära till hundratals sjöar som ligger utspridda över fjället, näst intill alla fulla med grov öring och röding. Efter en helt otrolig vecka beger vi oss nu tillbaka till verkligheten. Jag tänkte passa på att suga in de sista friska andetagen kombinerat med en udda väggrens-yoga innan vi fortsätter hem till våra hektiska liv med förnyade krafter!

Vid intresse av resor som denna så läs gärna mer om detta på www.norgehavsfiske.se Där erbjuds även bra information om liknande fiskecamper runt om i Norge!

Stort tack till Mieko Fishing, samt mina goda vänner Markus Teilus, Simon Ritter och Albin Martinsson!

På återseende Mehamn!

Bilder följer!

 

11997441_10156024063720103_116882153_n

En grymt fin hälleflundra i bra kondition!

image

Hårdrock + hällefiske = ❤

 

12023000_10156037275565103_1120234843_n

Två av flertalet Dolmøy 23′ Mycket stabila båtar även i de grövsta sjöarna. vid transport är kabinhytten guld värd!

12016653_10156037275030103_1415588632_n

Mycket fint läge!

11850966_10156037276255103_632577314_n

Båtajävel!

DSC_7497

Releaseplask! Låter som en nytt norskt ord… Hmm…

 

image

As