Om Jonny Thofeldt

Jonny Thofeldt är en mycket kompetent sportfiskare som här delar med sig av tips hur du tacklar och fiskar med Söderjiggen.

Jonny Vobbler ”historien om en vobbler” Del 1

Februari 2016: Jag befinner mig i Rügen tillsammans med mina vänner Johan och Werner i dennes båt för ett par dagars härligt gäddfiske.
-You can drive, you like that!, säger han och ger mig fria händer att välja fiskeplats.
Det är tiden alldeles innan lek och högvattnet har fört in stora mängder vatten med hög salthalt vilket varken gäddorna eller betesfisken uppskattar, så gäddorna uppehåller sig grundare än jag väntat mig.
Jag är övertygad om att det delvis beror på att det salthaltiga vattnet skiktar sig och syresätts likt det sätt en klick potatismos kallnar på dvs från ytterkanterna och inåt.
 
Vi har ett fantastiskt fiske på mellan 60cm- 1,3m vattendjup, över leopardmönstrade bottnar med lätt vegetation.
När vi provar över djupare vatten hittar vi den aktiva fisken högre upp i vattenmassan i närheten av gräsflaken.
Vi får långt mer fisk än jag är van vid här och Werner är verkligen ”on fire”.

Han fiskar med en liten ettrig vobbler som ser ut att vara köpt på vilken bensinmack som helst.

Han får jobba för att hålla betet borta från botten och han är tvungen att uppåt-jerka hårt med spöspetsen högt i luften, och så även hastigheten på betet för att inte gräva ner sig.
Han får fler gäddor än oss andra men står samtidigt för de flesta av de mindre exemplaren trots att dom stora rör sig runt bland dessa.

-This is what i like!, säger han med ett stort leende.

Efter att ha sett den ena efter den andra storgäddan följa hans beten för att vika av precis bredvid båten så sätter tankarna fart i skallen på mig, hur ska man lyckas fånga dom större med en liten vobbler?

När jag lagt mig den kvällen så tänker jag tillbaks på tiden då jag själv fiskade mycket med vobblers och modifierade dessa enligt konstens regler.

Rapalas supershadrap blyades till suspending, Westins jätte och Nilsmastern fick sin sked kapad för att få det rätta djupgåendet och Zaltarna sågades upp och blyades om osv.
Betena anpassades till sina speciella fiskeplatser.

Innan jag somnar bestämmer jag mig för att när jag kommer hem ska jag ta fram en vobbler för den här typen av fiske.

Under min förra ”vobblerperiod” var utbudet av beten och idéer inte i närheten av vad som finns att tillgå idag.

Då fick man inspirationen via månatliga fisketidningar och idag har vi nätet där informationsflödet täcker hela världen och går på ett ögonblick.

Jag vågar säga att den svenska betesbyggarkåren idag håller mycket hög internationell klass och jag tror att det till stor del beror på att man valt att betrakta varandra mer som kollegor än som konkurrenter och frikostigt delat med sig av sina erfarenheter på ett respektfullt sätt.

För mig kom den stora aha upplevelsen, den som fick bitarna att falla på plats gällande betesbyggnad när Hans Nordin i mitten på nittiotalet gav ut sin bok Vobbler, där han delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter inom området.
En riktig ögonöppnare vad beträffar de parametrar som bidrar till det önskade rörelsemönstret hos olika typer av vobblers och indirekt också till andra betestyper.

Mycket har hänt sen dess när det gäller lacker och övrigt i materialväg, men grunden är densamma.

Efter två härliga fiskedagar med Werner stannar jag kvar ytterligare ett par dagar och fiskar med Fiskefebergänget som har en plats över i en av båtarna.

Jag delar båt med Roger Thuring( Fiskefeber) och Johan Sundin ( Lovelylures), två riktiga gäddfiske och betesnördar, så jag är i gott sällskap.
Efter en stunds betespratande berättar jag att jag tänker absolut göra en vobbler när jag kommer hem.

Med detta sagt, så är diskussionen om den optimala vobblern för spinnfiske igång.

Jag behöver ett arbetsnamn och ställer frågan rakt ut i luften; – Någon som har något namnförslag?
Roger svarar utan någon som helst betänketid: – Jonny Vobbler såklart!
-Nej va fan!, så självgod kan man ju inte vara svarar jag.

Han sa det så snabbt att det lät nästan inövat, men berättar snart en historia från sin ungdomstid, om en skön typ med ett grymt ”swag” kallad Jonny Vobbler.
Killen hade förvärvat gångstilen bl a genom diverse obra stimulantia lät han oss veta.
Jag känner på namnet JonnyVobbler några gånger och tycker faktiskt att det funkar!
Ok så får det bli!, därav namnet helt enkelt.

Roger har ju redan tidigare givit uppskattade namn till beten av Mangeboy mfl.

Väl hemma igen så kan jag knappt bärga mig tills jag kommit till min verkstad och äntligen får sätta igång.

Jag har lovat mig själv att aldrig bli en ”riktig” betesbyggare, för det ligger för nära mitt ordinarie arbete som skulle bli alldeles för lidande, men jag får erkänna att mitt privata utvecklingskonto gällande beten och annat skulle göra sig utmärkt bra i tv-programmet lyxfällan om sanningen ska fram.

Inte heller denna gång har jag gjort allt arbete själv utan det fina målnings och lackarbetet har jag köpt in från Jimmie Wiman som har företaget (JW lures).

När jag gjorde prototyperna fick jag hjälp med målning och lackering av Mange Axelsson (Baitfishlures)

Genom åren har jag fått hjälp och idéer från Anders Ulvforsen, Claes Claesson, Mange Axelsson och Jimmie Wiman mfl.

Dessa har sett bilder på vobblern under resan och samtidigt varit delaktiga eller indirekt inspirerat mig i processen på olika sätt.

Jag rotar fram min Hans Nordinbok ( Vobbler på bokförlaget Zettern) och sträckläser den igen för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Som vanligt försöker jag hitta nyttan och meningen med att göra ytterligare en vobbler till denna djungel av beten som redan finns, och hur vill jag kunna använda den?

När jag köper beten själv vill jag alltid veta hur och varför upphovsmannen tänkt att man ska använda betet, och så här har jag tänkt:

Jag har läst mig till att merparten av våra svenska gäddor äter betesfisk mellan 11-15 cm, naturligtvis med regionala avvikelser av lokalt präglade individer som t ex öring eller braxenätare, eller i miljöer med stora vattenmassor där större enstaka beten är lättare att upptäcka för gäddan.

Det fångas förvånansvärt stora gäddor på små beten runt om i landet och har så alltid gjorts så länge jag kan minnas.

Nackdelen med stora tunga beten i mindre vikar,älvkanter och grunda marer är att de lätt skrämmer fisken när betet landar i vattnet.

Så detta bete som är 130mm långt och med en vikt på runt 50gram är för de tillfällen då mindre beten står på menyn, vilket som sagt oftast är fallet.

Då jag de senaste åren till största delen fiskat gummi, som är ett mer eller mindre sjunkande bete så har jag i och med detta låtit bli att fiska på platser där det funnits risk för att fastna i gräs,stenar och annat bråte som drar loss stingerkrokarna eller i värsta fall leder till att jag förlorar betet eller pajar fiskeplatsen för dagen då jag måste in och rota efter betet.

Platser som ofta håller fin gädda, och som jag när jag fiskar denna vobbler utan ett för tungt sänke enkelt gör ett vevstopp och låter den sakta och horisontellt flyta upp och vevar vidare över hindret.

Under prototyparbetet köpte jag två olika typer av dyra rasselkammare (1000st som nu ligger i en låda och samlar damm) i tron om att rassel kanske är nödvändigt för ett så litet bete, men under testfiskeåret som gått har jag tänkt om då jag växlat mellan med och utan rasselkammare och tydligt märkt att medelvikten blivit betydligt högre på dom prototyper utan rassel!

Jag har vänner som hävdar bestämt att rassel i gummi är ett måste, det tror inte jag men jag tror iallafall att i gummi som ju används som ljud och vibrationsdämparmaterial i vissa applikationer ger dessa inte lika stark effekt som man får i ett hårt träbete med goda akustiska egenskaper, och som i detta fall verkar ge en överdriven och rent av en avskräckande effekt.

Betet är tillverkat i Abachiträ som man i detta fall är tvungen att lacka med ca 7-8 lager C&W lack i tunna skikt, för att konstruktionsutformningen gör att lacken annars kan vandra bakåt på betet och därmed ändra tyngdpunkten i betet om man lägger på för mycket lack i varje lager och sedan kör det i torkhjulet.

Bara ljudet av fjäderringar och krokar hörs otroligt bra när man twitchar till betet någon gång under intagningen och detta verkar vara tillräckligt för att tillkännage betet i de mest grumliga av vatten.
Jag valde det klassiska vobblerträslaget Abachi för att det är starkt i förhållande till sin vikt och är dessutom lättare att forma än många av de hårdare träslagen, då jag här valt att göra en modell som genom sin konstruktionsutformning bidrar till det rörelsemönster jag strävat efter.
Bredare vid nos och ryggpartiet och smalare i buk och akterpartiet.

Jag testade först att radiefräsa en planka vilket är det vanliga idag men fick inte till slutresultatet som jag ville.

Om man tittar rent historiskt på beten som blivit framgångsrika så tycker jag att dessa haft en skön balans mellan ett unikt rörelsemönster, storlek och siluett.

Jag har i detta bete strävat efter den mjuka rullande simrörelse man kan få i kroppen på ett gummibete och inte alls efter den hårda kraftfulla gång man oftast finner i ett bete i denna storlek.
Jag ville dessutom ha en grundgående modell med ett arbetsdjup på 20- 70cm beroende på vilket avstånd man håller spötoppen ovanför vattenytan.

Ett bete som man med hjälp av ett Catherinesänke (som låses fast på linan precis framför tafsen) enkelt kan få ner vobblern ytterligare en bit på djupet när man så önskar.

Ett gammalt och beprövat sätt som inte hämmar gången på betet och samtidig ger en ökad bredd på betets användningsområde.

I början hade jag ett flertal olika vikter med bara ett par grams skillnad mellan vikterna men insåg snart att det räckte med en eller ett par olika vikter mellan typ 4- 10gr.

Det är lättare att lära sig räkna ner om man slipper krångla med för många viktalternativ när man fiskar i varierade drift,vind och strömhastigheter.

Jag har med framgång fiskat med detta bete över bottendjup från 4m ner till ca 40 cm.

Jag har även testat djupare med 20gr sänke ner på bottenstuds till 7m och fått fisk.

Tycker dock att vikter över 10gr påverkar kastegenskaperna för mycket, så en shadjigg känns som ett bättre val för denna typ fiske.

Under året 2016 har jag med framgång fiskat vobblern i strömmande vatten,sjöar och skärgård.

Från kristallklart vatten i Norrland till lervatten och humusfärgat vatten i mellansverige till klart skärgårdsvatten i Blekinge och ner till Rügen igen där den här historien började.

Tanken var att jag tillsammans med Roger Thuring och Johan Sundin skulle åka ner ett år senare och provfiska vobblern.
Roger kom tyvärr inte loss då vi andra kunde så vi fick klara oss själva.
Så när snart ett år gått så står Johan bredvid mig och vevar hem ett av sitt egna 28cm’s gummibeten samtidigt som min lilla vobbler kommer in till båten, och det han säger när han ser betena komma in bredvid varandra gör mig verkligen glad och tillfreds.

Men va fan,den går ju som en stor…!

Efter denna resa skickade jag Roger Thuring betet på bilden som plåster på såren då han inte kunde fiska med oss, då vet han att det funkar iallafall.

Om jag ska försöka sammanfatta JonnyVobbler så kanske jag ska göra det genom att redogöra för vad jag själv uppfattar som fördelar med detta bete.

Fördelar

  • Ett litet och lätt bete (13cm långt och ca 50 gram tungt)
  • Mycket goda kastegenskaper trots sin storlek (Till denna vobbler använder jag samma utrustning som till allt mitt gäddfiske, 8-fots gäddspö, 0,35 flätlina och min vanliga fluorocarbontafs och spinnrulle.)
  • Sakta flytande
  • Ger trots sin storlek den ”rätta” känslan av kontakt med betet som ett bra bete bör göra t ex vid driftfiske
  • En tuff liten rackare som tål mycket stryk från gäddtänder ( den första prototypen har över 200 gäddor på sitt samvete och visar inga tecken på att ge upp än på långa vägar)
  • Lätt att styra djupgåendet på bara genom att höja och sänka spötoppen
  • Lätt att få ner djupare utan att påverka gången med hjälp av olika Catherinesänken (eller powerdots för finare djupkalibrering)

Så vem jag ska köpa detta bete då?

Det enkla svaret blir: Den som vill, har råd och tror sig ha nytta och glädje av det i sitt eget fiske såklart!

Jonny Vobbler kostar 499 kr och finns på Söder Sportfiske eller via denna länk: https://www.sportfiskeprylar.se/sv/artiklar/jonny-vobbler-13-cm.html

Jonny Vobbler – Så här är den tillverkad! del 2

 
I början fram till mitten på 80-talet jobbade jag extra i en butik som hette Sportfiskar’n i Västerås.

1985 fick en av ägarna  en son, Mange Axelsson som idag driver betesbyggarföretaget BaitfishLures,så kopplingen oss emellan är rätt naturlig.
Han har idag en verkstad inte långt ifrån min egen och vi har tidigare jobbat lite tillsammans med utveckling av beten, bl a Baitfishtailen som fortfarande används flitigt av vissa gäddfiskare.
Så det föll sig naturligt att jag svängde förbi och visade upp min senaste kreation och berättade vad jag tänkt.

Jag har en själv en träsnidarverkstad som innehåller alla verktyg som behövs för att karva ut vad som helst i trä, men saknar en lackverkstad för moderna lacker då jag själv endast använder traditionsenliga olje och spritlacker i mitt ordinarie arbete.

Oftast behöver jag bara lacka en eller ett fåtal beten, så då blir det enklare och bättre med för den delen, om jag tar hjälp av nån av grabbarna som har allt material samt den vardagsrutin med lacksprutan för att kunna färdigställa ett vackert bete inom rimlig tidsgräns.

För mig personligen är det betet som bete som är det viktiga.
Att det finns en tanke bakom och att det funkar, samt att det är välgjort.

Inte fabrikat eller vem som gjort vad.

Som sagt så fick jag hjälp av BaitfishMange när prototyperna skulle lackas.

Vi hjälptes dessutom att åt att gjuta vikterna till alla betena i en av hans formar som jag modifierat åt honom, och den gav ett väldigt exakt resultat, endast någon tiondels gram i inbördes skillnad.

Jag har personligen alltid önskat att handgjorda beten skulle vara exakta kopior av varandra, vilket jag mycket väl förstår är omöjligt pga variationerna i träets densitet och förmåga att suga åt sig lack osv.

Dom flesta jag känner som fiskar vobbler vill dessutom ha det där unika betet som sticker ut och som har den där lilla egenheten som skiljer sig från övriga i batchen, medan jag själv alltid strävat åt jämnheten och egenskaperna du kan finna hos ett riktigt bra fabrikstillverkat plastbete!?

Under året som jag fiskat med prototypvobblerna så har jag fått frågan flera gånger:
– Jag vill också ha den där vobblern,kan du inte göra några till mig också?


Så denna gång tänkte jag ta mitt småskaliga prototypbyggande ett steg längre och tillverka en lite ”större” serie på ca 300 träbeten, och sträva efter plastbetets egenskaper, men behålla charmen av ett oldschool träbete.

Jag ville dessutom försöka bygga bort lite av dom problem med träbeten som jag själv haft tidigare, som t ex öglor som lossnar, sprickbildningar i betet samt skedinfästningen som kan suga i sig vatten för att sen ruttna och släppa skeden efter en tids användning osv.

Betena är borrade i fixtur för att få dom så lika som möjligt.


Jag valde små öglor för balansens skull, och dessa har jag limmat med professional super epoxi.

Limmet är dels för att hålla öglan på plats men också för att förstärka gängorna och därmed öka hållfastheten i dessa.
Vikterna limmade jag också med likadant lim, dels för att få bort luftfickor och få betet mer homogent och därigenom mer hållbart.

Därefter spacklade samtliga hål med plastiskt trä som jag sedan putsade jämt.

Efter att jag färdigställt kropparna så lyckades jag få Jimmie Wiman( JW-Jures), som jag också samarbetat med tidigare( ex Södersimmaren) att åta sig att måla och lacka dessa.

Tycker verkligen att han gjort ett kanonjobb och jag är väl medveten om att modellen och träslaget är en riktig utmaning även för en erfaren och skicklig betesbyggare.

Innan han satte igång så vägde vi betena och då diffade vikten +-0,6gram/ bete vilket får anses som väldigt lite i sammanhanget.
Han började med att grunda betet två gånger med slipning mellan varje lager då det porösa träslaget abachi bubblar mer än t ex bokträ och kräver minst två tunna lager innan det slutar släppa ifrån sig bubblor så att det går att måla på dom.

Därefter gick vi igenom varje färg och gjorde ”lackbongar” på hur dom skulle målas och lackas.

Jag har en förkärlek till gamla tiders vobblers som har en enkel oldschool- look, så därav det rena uttrycket utan fenor, gälbågar och annat.

Jag tänker ofta enkla basfärger med någon form av kontrast som passar betets rörelsemönster.

Efter målning så lackades betena med 5-7 tunna skikt av C&W lack, glitterbetena krävde lite mer lack för att fylla upp ojämnheterna mellan kornen.

(Färgnyanserna på denna papegoja är identiska med Frippes svenska rekord-Zalt som han vänligen lånade ut till Jimmie när denna skulle målas, kul grej och vi tackar för det!)

Efter lackering och härdning tog jag tillbaks betena till min verkstad för att i efterhand fräsa spåret för skeden som i detta fall är tillverkad i lite mer nötningstålig Lexanplast, och inte den mer traditionella akrylplasten vilken är känsligare för slag, stötar och lösningsmedel.

Jag mattade den ytan som skulle limmas samt borrade tre hål i varje sked som vid limningen fylls med lim, och när det torkar bildar de tre epoxistavar som går rakt igenom skeden och ger en extra hållfasthet.(En variant som jag fått från Anders Ulvforsen på WolfcreekLures från början)

Jag gjorde förstörande provning på några slumpvis utvalda beten för att se vad som hände.

Skeden skruvades fast i ett bänkskruvstycke varpå jag tog tag i betet och bröt och bände tills betet pajade och inte på något av dessa lyckades jag få skeden att lossna innan betet gick sönder.

 Limmar man Lexan utan att ”rugga” ytan som ska limmas så ”väter” inte limmet mot skeden som det bör och släpper lättare från skeden vid belastning vilket i sin tur med tiden kan leda till att fukt tränger in och orsakar röta och till slut kan skeden lossna.
Detta sker lättare på skedar som limmas före och sen när man maskerar så får man en lackkrage upp på skeden som blir en anvisning in i skedfickan som lätt kan spricka i fogen mellan kropp och sked.

Trycker man till med tummen på skeden på ett sådant bete så knäpper det till och har man slarvat med lim i ”skedfickan” så är det fritt fram för fukten att tränga in i betet.

Man bör ändå alltid öppna draglådorna efter man fiskat med träbeten så att fukten torkar ur ordentligt mellan fiskepassen.

(En fräsmaskin för att fräsa skedspåren byggde jag av en Dremel kakelfräs vilket gav ett perfekt spår för en 3mm’s sked.

Till den svetsade jag ihop en hållare av två rörklammersvep,en platta och ett fyrkantsrör och monterade den sen på mitt pelarborrstativ som har ett bra kordinatbord som jag i sin tur monterade min beteshållarfixtur på.)

Jag ville ha exakt samma vinkel på skedarna och även samma avstånd från nosöglan, därför att små variationer här ändrar gången på betet och jag ville ju få dom dom så lika jag bara kunde.

 Frässpåret grunderade jag först två gånger med C&W lack utspädd med T-röd och därefter limmades skeden in i kroppen med ovan nämnda epoxilim.

Att frigöra öglorna från lack är tidskrävande och inte alltid branchstandard, men det gör att fjäderringarna och krokarna rör sig fritt och ledigt och inte stör gången på betet.

Alla beten har jag satt på Darts 9mm rostfria ringar som är mycket hållbara och går ihop ordentligt igen efter att man trätt dom över krokar och öglor.

Kroken är en viktig men lite bortglömd detalj kan jag ibland tycka.

Den bör självklart kroka bra för det första, men också gå att slipa upp om man råkar gå i sten med kroken, vilket inte är helt lätt att få till på dyra kemvässade krokar.

Jag valde VMC permasteel 2/0 till vobblern för att den har en neutral roundbend utformning med bra balans mellan krokgap och skaftlängd som lever upp till ovanstående krav.

Kroken är också en del av betets rörelsemönster!

En långskaftad krok ger en långsammare simrörelse, där stjärtpartiet slår ut mer i sidled.
En kortskaftad krok bidrar till att ge betet en kortare pendelrörelse vilken gör att stjärtpartiet slår ut kortare och betet upplevs om snabbare.

Vikten på kroken påverkar så att en tung krok ”bromsar” pendelrörelsen och en lättare krok gör pendelrörelsen lite lättare och snabbare.

Hur man monterar en krok påverkar också hur vobblern rör sig framåt.

Jag har monterat alla krokar likadant då jag strävat efter en jämn rörelse i betet, dvs om du drar betet framåt så kommer två krokskänklar naturligt vara neråt samtidigt och tyngden/ balansen blir jämnare.

Vänder du på kroken så vill den bryta och fördela vikten ojämt åt något håll vilket ger en obalans som i sin tur ger en känsla av en mer irrationell gång.

Att sen avgöra vad som i praktiken är det bästa, det avgör ju i slutändan fisken även om jag tycker det kan vara bra att känna till hur man kan påverka sitt bete och göra det mer personligt.

Förpackningen och loggan är ritad av Johan Hörberg (www.rekordfisk.se) som är en fisketokig illustratör med ”rätta” känslan, som även gör andra fiskerelaterade grejor.

Kolla bara in ett av förslagen han skickade mig!?, galet snyggt!

Jag har provkastat varje bete och bara släppt ifrån mig dom jag kan tänka mig att fiska med själv.
Har jag lyckats med det jag ville då?

Ja, i stort sett måste jag svara!, för rörelsemönstret känns stabilt och tryggt.

Sen har betena sugit lite olika mängd lack och är man petig så märker man av den lilla individuella viktskillnaden i form av att flytkraften kan skilja nån sekund/ meter samt att de tyngre blir lite sävligare i rörelsemönstret.

Men allteftersom jag fyllt på mina egna draglådor med färgvarianter har jag ibland sett det som en fördel eller bara som något som jag enkelt korrigerar med lite hjälp av nån form av extravikt om det skulle behövas.

Jag hoppas att ni som väljer att köpa den ska ha lika roligt fiske med den som jag själv haft hittills

Jonny Vobbler kostar 499 kr och finns på Söder Sportfiske eller via denna länk: https://www.sportfiskeprylar.se/sv/artiklar/jonny-vobbler-13-cm.html

Allt gott! JonnyT

Att påverka gången på sin jigg!?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

För en tid sedan fick jag ett vidarebefordrat mail från Tobias E där han ville ha hjälp att få till en ”bättre gång” på sin Söderjigg Curlytail. Så jag tänkte med detta inlägg dela med mig av mina egna erfarenheter i ämnet. Dessa tips och råd gäller självklart även andra typer av jiggar och fabrikat.

Till skillnad mot hårdbeten som redan har sin fasta form/ förtyngningspunkter och sina givna infästningspunkter i betet, så ställer gummibetena mycket större krav på fiskaren om denne ska lyckas få till den gång man önskar själv, eller som betets upphovsman har tänkt sig.

Jag har under en tid tittat på olika pooldemos på olika beten och slagits av hur lite tid man lagt ner på själva tacklingen av olika gummibeten. Vissa tacklingar ger inte alltid en rättvis bild åt betet som visas alla gånger.

DSC_0377

Jag tar hjälp av en av ett bete (MrClive) som jag fått av Mangeboy, som de flesta känner igen som duktig fiskare/betesbyggare/innovatör. Han vet exakt vad han gör när han sätter dit 3st infästningspunkter på olika avstånd från förtyngningspunkten på det utformade betet och därigenom ger han fiskaren 3 beten i 1, smart!!! Längre ifrån=långsam gång och närmare= snabbare gång.

 

Bild söder ok_2När jag designat Söderjiggarna så utgår jag även från mina egna fiskebehov såklart, och vill då få ut så brett användningsområde av varje modell som det bara är möjligt. Jag vill ha få modeller, men som jag lär känna ordentligt.

Jag använder den främre halvan från Söderjiggen även på Curlytailen  just för att jag redan vet hur jag ska tackla den, och jag vet också hur den delen styr och påverkar betet när jag fiskar med den.

Vilka delar är viktiga då!, och varför? Jo, Söderjiggen har på huvudet ett styrplan som påminner om den integrerade skeden på en Zaltwobbler och hjälper till att hålla jiggen på det djup där jag vill fiska den. Eftersom den strävar att centrera sig själv så blir den lätt att styra när jag höjer eller sänker spötoppen.

Alla beten påverkas av nosdelens motstånd i vattnet, en jigg med rak rygg och styrande undersida tenderar att sträva mer uppåt, speciellt med lättare skallar och på lång lina( om detta är bra eller dåligt bestämmer ni själva utifrån era behov). Söderjiggens tyngd/balanscentrum markeras längs sidan där fjällen slutar. Ni som bygger beten vet att blyets placering utifrån denna linje påverkar gången på betet, och ni andra får bara försöka tro på vad jag säger.DSC_0394Balanscentrum

Sammanfattning: Själva jiggen isig ser ut som den gör och har redan en uttänkt densitet och flytkraft i sig och kommer förhoppningsvis vara likadan när du köper den igen, så den delen kan du inte påverka, om du inte börjar klippa om formen förstås. Men vad du kan påverka är hur du placerar infästningspunkten och vikten utifrån jiggens balanscentrum.

DSC_0351

Alla dessa jiggskallar, även om dom skulle ha exakt samma vikt kommer att ge olika gång på betet, även om du sticker in dom på samma ställe i jiggen! Varför?

DSC_0368

Jo, skaftet på jiggskallen har olika avstånd till beteslåsets infästningspunkt och precis som på Mangeboybetet så ändras förhållandet även här. Det finns inget facit på hur det ska vara, utan bara du kan svara på hur du vill ha det.

DSC_0375

Avståndet från där kroken går in i jiggen till där beteslåset fästs in i öglan kan vi tänka som en pendel, där långt skaft ger en långsam rörelse och ett kort skaft en snabbare rörelse.

DSC_0371

Även insticksdjupet på jiggskallen påverkar stabiliteten i nosen på jiggen då en längre krok blir som en armering av gummit och stabiliserar gången.

DSC_0362

Äntligen, här kommer själva poängen!!!: Så här har jag visat tidigare och så gör jag fortfarande med tex 15 gramsskalle och får då en neutral fin gång. Obs öglans placering i förhållande till linjalen.

DSC_0363

Skulle jag vilja ha mer ”rull” på kroppen så flyttar jag ner samma skalle ett steg, obs öglan i förhållande till linjalen.

DSC_0366

Och vill jag ha ännu mer så fortsätter jag bara lite till, obs öglan… Dessa tre varianter påverkar rörelsemönstret väldigt mycket. Skulle jag ha ett bete av annat fabrikat som rullar och slänger för mycket så flyttar jag bara upp det hela åt andra hållet, eller kanske väljer ett kortare ”skaft” mellan blyet och kroköglan på kroken så blir gången lugnare. Eftersom jiggens tjocklek på paddelpatiet, paddelvinklar och övrig utformning påverkar så mycket så får man prova sig fram på respektive fabrikat till man blir nöjd själv.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Förborra” med syl el liknande så går det lättare att trä kroken. Notera även att skallarna som är av 3 olika fabrikat har placerat kulan olika högt i krokvinkeln. Att ha mer bly på skaftet och mindre kula gör även det en liten skillnad.

Jag har sedan dag ett med Söderjiggen använt Gamakatsu 12/0 (mitten på bilden ovanför) i alla förekommande vikter och fortsatt så då jag inte vågat byta. Vill man ha exakt lika gång varje gång, då måste man tackla lika varje gång! Jag har inga synpunkter på vilka fabrikat eller storlekar man väljer bara man vet varför.

Ju tyngre skallar man använder i ett och samma instickshål i jiggen, ju mer hämmas gången tyvärr. Men nu vet ju ni att ett längre skaft och ett lågt placerat bly kan kompensera detta faktum och därmed öka på ”rullet” igen, och det är ju bra att veta.

DSC_0379

 

På curlytailen tacklar jag med hängande krokar för att dessa fälls bakåt i utkastet och gör att tailen inte fastnar i dom(se tidigare inlägg om krokarnas placering och hur dessa påverkar gången) och eftersom jag gillar stora gäddor måste jag få in en sån i inlägget också.

DSC_0340

Senast jag och min kompis Tomas Norman (Teamdalafishing) fiskade tillsammans gav jag honom en färdigriggad Söderjigg Curlytail i julklapp (om han gillar den, så kan han lätt kopiera riggen själv är min tanke)  i färgen Motoroilglitter med 25gramsskalle lågt monterad för skönt rull, och tänkt att användas vid bottennära fiske på ca 6-10m djup runt ett betesfiskstim.

Efter bara en halvtimmes fiskande så sätter denna skönhet tänderna jiggen!!!

DSC_0345

13,120 kg och 120cm, en välförtjänt praktfisk och ännu ett bra exempel på när ett lyckat betesrörelsemönster i händerna på en duktig fiskare faller väl ut.

Är du sugen på att testa Söderjiggen Curlytail så finns den att köpa på Söder Sportfiske eller via  webshop >

Det finns även en pålitlig färdigtillverkad stinger i titan för att rigga din shad med bukhängda krokar länk >

 

God jul och gott nytt fiskeår!

Mvh Jonny Thofeldt

 

Att fånga stora gäddor och att påverka sin tur!?

För en tid sen satt jag och kollade Livefiske efter abborre med Henrik Sandahl. Och under programmet så hör jag honom säga något om tur i fiske och när han själv insåg att det går att påverka sin egen tur. Jag har tänkt en del på det han sa där. Tur är den skickliges belöning är ett uttryck jag hört och det tycker jag låter fint. Hur blir man skicklig då?, det har jag också tänkt en del ikring för det vore ju kul om man kunde bli. Det är ju en hel del saker som måste klaffa innan man slutligen säkrar sin fångst. Jag har genom åren kommit hem många gånger med stukat självförtroende efter fisketurer av planlöst kastande i hopp om utdelning. När jag inte hunnit sätta mig in i ett vatten och hunnit förbereda mig så får jag inte samma fångstresultat. Dessa turer får man ta som en bra dag på sjön i trevligt sällskap och där man i regel alltid lär sig något om något.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tidig höstfisk väl värd att föreviga med en snabb bild innan återutsättning. 10.12 kg 115cm tagen på en 30cm öringfärgad Söderjigg

Då jag själv fullständigt snöat in på att spinnfiska efter stora gäddor så tänkte jag ta upp några saker som jag tror kan vara till nytta för den som vill påverka sin tur.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

-Vad gör ett storgäddvatten?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den stora gäddan är ju som bekant en glupsk och bekväm varelse med få fiender, så mat i mängder är en förutsättning för god tillväxt. Ha koll på betesfiskarna i de vatten du fiskar, vilka arter och hur dessa lever. Stora gäddor förekommer i alla typer av vatten, små eller stora, strömmande eller stilla, salt eller sött , grunt eller djupt, så länge det bara finns tillräckligt med mat. När man fiskat många timmar i olika typer av vatten så kan man se tydliga mönster som tyder på att de dessutom är goda strateger som antingen följer maten på lämpligt avstånd och djup beroende på bytesart eller ställer så ställer dom sig på platser där maten kommer till dom. Ju mer man fiskar ju tydligare blir dessa platser.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bild från en av sommarens expeditioner norröver

Hur hittar man dessa vatten?

Det finns många sätt att hitta dessa, lyssna på andra, leta själv eller ta en tur med en duktig fiske guide, allt beror på hur mycket tid man är beredd att lägga i sitt sökande. Personligen föredrar jag att leta själv för att de flesta storgäddvatten man hör talas om, allt som oftast redan är hårt fiskade och med det ett slitage på beståndet. De flesta av de vatten vi provat som vi hittat genom rena skrönor har senare visat sig vara rena lögnerna när man väl stått där med spöt i handen.

Vilken utrustning?

Ska man fiska stor gädda så ska man ha utrustning som klarar av fiska stor gädda, dvs: kasta de beten man vill använda samt på ett ”lagom” hårt sätt klara av att drilla fisken. Jag försöker tänka utrustningen som en kedja där alla länkar ska hålla lika bra, från krok till spöbutt. Den senaste tiden har jag uteslutande själv använt- varianter av titanstingertackel med VMC 2/0 krok,- 70cm fluorokarbontafs (minimum 1.0mm av bra kvalitet ) -Tracerbraid 0,35mm- in i en Daiwa Lexa PWRL som sitter fast på ett St Croix Top& Tailspö som hjälpt mig att på ett säkert sätt landa ett gäng stora gäddor. Satsa på kvalitet annars kanske oturen kommer på besök. Södersportfiske’s personal har stort kunnande och erfarenhet när det gäller beten och utrustning, så det är bara att be om råd och hjälp.

Beten?

Det finns så otroligt mycket fint att välja på idag så man blir helt snurrig när man ser alla beten på väggarna i butiken, där finns ett favoritbete för alla att hitta och mer lär det bli när flytten av butiken är avklarad. Med dom framgångar jag haft sedan jag fick tillgång till Söderjiggarna så har jag inte använt andra beten än dessa, lite tråkigt tycker säkert någon men jag vill helt enkelt inte använda något annat just nu.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tre av årets sötvattensfavoriter: 30cm, curlytail och 25cm- modellen. Jag är så otroligt tacksam för att jag fick chansen att vara med och ta fram Söderjiggen då jag i dessa fått mina egna personliga favoriter för fiske efter stor gädda. Beroende på tackling så täcker den i stort sätt alla mina behov. Jiggen längst ner på bilden( vit/ grön) levererade denna gädda för en tid sedan.

bild 2

13,28 kg 120cm och bara nån vecka senare var det dags igen på samma exemplar av jigg

bild 1

12,64kg och 124,5cm (snabba bilder blir inte alltid snygga bilder)

Genom att noga planera sitt fiske och fokusera på strategiska platser och strukturer som man vet håller mycket betesfisk så ökar möjligheterna till ett gott resultat. Ju mer detaljkunskap om hur väder,vind, temp och vattenmiljö påverkar gädda och betesfisk under året, ju större träffsäkerhet kan man uppnå i sitt fiske.

Så med andra ord så tror jag att tur kräver både arbete och engagemang och så länge man försöker utifrån egna förutsättningar och ställer realistiska krav och inte stressar på sig själv så slår den till förr eller senare.

Vi är gäster i storgäddans rike så därför bör vi behandla henne så respektfullt som vi bara kan!

Allt gott!

Mvh Jonny T

 

Söderjiggen curlytail- ett storgäddbete!?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Häromveckan kom ju första laddningen av Söderjiggen Curlytail ut i handeln, och för att hinna med att få tillgång till lite fler färger så strålade jag samman med Ismo på leveransdagen i Söderbutiken. Väl där så överlämnade han ett gäng av mina favoritfärger.

Jag har ju redan provfiskat prototypen en del och med gott resultat i olika typer av vatten, men vid dessa tillfällen endast haft tillgång till ett par färger under testfisket.

Även denna gång har jag stuckit fram hakan och påstått att detta är ett bete som kommer fånga stora gäddor, jag tröttnar aldrig på känslan av att se en stor gädda och har därför funderat en del kring vad som gör ett storgäddbete i olika situationer.

Eftersom man inte kan prata upp gäddorna så har jag med varje modell jag tar fram satt upp ett personligt mål att jag ska köra uteslutande med varje enskilt Söderbete tills jag lyckas fånga en tiokilosfisk eller gärna större, den måste alltså på riktigt förtjäna sin plats i min draglåda.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En elak strömvattengädda som bitit i en öringfärgad curlytail.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hoppsan, var försiktig med löst hängande krokar vid landningen!

Har sedan jag fick nya färgerna fiskat med ett par pass med några av mina duktiga fiskekompisar och därigenom har jag kunnat ställa betets fångstbenägenhet mot beten som grabbarna kan och är infiskade på, och jag har vid dessa tillfällen känt att curlytailen stått sig bra i relation till dessa.

Igår var jag ute på ett premiärpass med Erik Andersson som jag känner som en duktig trollingfiskare och metare mm. Det är roligt när man väl får tid och tillfälle att fiska med nya bekantskaper som man inte fiskat med förut. Jag har precis bytt ekolod och behöver lite inspiration för att lära mig detta och Erik som har flera års erfarenhet att denna typ av lod  har lovat att visa mig hur dom använder lodet i deras typ av fiske. Han vill ta upp spinnfisket med jiggar lite mer och är lite nyfiken på nya jiggen så vi bestämmer oss för att köra en tidig halvdag på ett av hans vatten med hans fina Starweld.

En klar kall sjö med stora djup och strukturer, och gäddor med fina proportioner, korta och grova.

Han börjar med att visa lite inställningar och vi hittar snabbt en intressant struktur på botten över ca 10m djup.

Jag ger honom en 25cm Södershad motoroil och endast efter tre kast så hör jag honom utbrista, – Men vafan, direkt! En hygglig spinnfisk och sen tar det inte många minuter förrän han står och drillar igen. Jag kör troget curlytailen men ingen fisk som verkar sugen på den än så länge. Han tröstar mig med att säga -Du kommer nog få största på den där iallafall!?

Bara en liten stund efter att han sagt det så suger det tag i min rödsvarta curlytail och jag känner en bugning, sen blir det bara tungt. Linan börjar gå åt sidan och jag får inte med fisken in ett dugg när jag pressar på lite, hon bara går sakta åt sidan och jag känner att det är en riktigt stor fisk i andra ändan, Erik står redan beredd med håven. Men så efter en stund händer det som inte får hända, det släpper och blir tomt. Fan tänker jag, en riktigt bra fisk…

Vi fiskar vidare och jag är kvar lite i tankarna på fisken jag just tappat. Erik letar på en ny struktur på ca 13 meter och jag gör på samma sätt som tidigare,rödsvart curlytail, 25gramsskalle för lite snabbare gång och hastighet på betet, kastar ut räknar ner jiggen på ca 3m och bara en liten stund senare suger det till i spöt än en gång. Den känns inte lika tung som den jag tappade och jag får in fisken ganska fort och han håvar den snyggt och prydligt.

Den här väger över tio säger han, kanske elva! Hon får vila i håven och han tar fram våg, matta och vågsäck.

Hon ser ut som en liten stock där hon ligger i den stora karphåven. Erik mäter och gör två snabba vägningar och jag ser nyfiket på. 10,2kg och 114cm, härligt och tack för detta Erik!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sådär, nu ska jag använda alla tre Söderjiggsmodellerna i mitt fiske framöver och försöka hitta rätt bete för rätt situation. Ser verkligen fram emot den kommande höstsäsongen.

Mvh Jonny Thofeldt

 

 

 

Tillökning i Söderjiggfamiljen, Söderjiggen Curlytail!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

-Nej nej tänker du kanske?, -Inte ett gummibete till!? Häng kvar ett tag till så ska jag försöka motivera ännu en Söderjigg.

söder sad

Tiden då jag planerat mina vårsatsningar efter stor gädda tillbringade jag helt sänkt i en influensa av sällan skådat slag, och den ena storgäddrapporten efter den andra fick mig att känna mig rastlös och onyttig. Så för att tillgodogöra mig tiden på ett vettigt sätt så tog jag istället tag i ett projekt jag ägnat mig åt en tid och slutförde prototyparbetet och hasade mig ner till vattnet med ett antal beten med små variationer och därtill ett antal olika riggar som jag anpassat till dessa.

Jag har förstått att mitt sätt att ta fram beten skiljer sig en del från många andras och om detta tänker jag bara:- Det gör väl ingenting bara slutresultatet blir som planerat. Jag börjar med att bolla ideerna med Nicklas Jonsson för att få ett ok att gå vidare. Sen skriver jag ner mina krav och förväntningar på betet och dess tilltänkta egenskaper, hur jag vill kunna fiska med det under årets olika perioder och i vilka typer av vatten: strömmande, kallt/ varmt, djupt, ytligt, sött/ salt osv osv. Jag vill inte ha för många olika beten med mig när jag fiskar utan lära mig ett fåtal som jag istället tacklar olika och preparerar hemma eller på vattnet, för de platser jag tänkt fiska på.

Jag har nog alltid uppskattat jiggens möjligheter och bredd även om det är på senare år tekniken omkring jiggfisket tagit ett rejält kliv framåt. Förra året då jag fiskade uteslutande med Söderjiggen 25 blev jag ännu mer medveten om att alla jiggar har ett spann där de fungerar optimalt, men att det i vissa fall är möjligt att förändra och utöka spannet då jiggen går optimalt med hjälp av t ex shallowskruvar, tackel, vikter och liknande. För mig personligen är och förblir den en favorit för all framtid. Då jag ibland upplevde att man kanske kunde ha nytta av en större siluett så föddes ide’n till 30cm’s modellen som också finns att tillgå idag för den som önskar. Denna modell är dessutom tåligare mot snipruskningar än sin lillebror. Har ännu inte förlorat en enda paddel på denna modell. Jo förresten, en som jag själv nöp av med tången då jag skulle kroka av en fisk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Provfiske av prototypen, den fungerar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dubbel belöning, en urstark gädda samt vetskapen om att tailen inte hakar upp sig vid utkastet under fisket, inte ens i motvindskast.

IMG_1462

Från prototyp till färdig form. Att få till en form som stämmer exakt med den fysiska prototypen och ritningen kräver sin man, och jag uppskattar Ismos arbete mer och mer för varje projekt, han är grymt duktig helt enkelt!

bild

 

Så hur tänkte jag mig nu detta nya tillskott och varför med tanke på att det redan finns beten som ser likadana ut!? -Helt sant!, ser likadana ut men det betyder inte att dom går likadant och speciellt inte på dom djup som jag upplever att det kan vara värt att fiska dom på. Kan man få till ett bete som har Söder25:ans simmande kroppsrörelse samtidigt som den har en förföriskt böljande tail istället för en paddel? Ja, det går säger jag, även om det flera gånger under processen kändes nästintill hopplöst. Det vanliga är kanske att man ritar upp och tillverkar ett bete först och sen anpassar jiggskallar efter den. Att sätta upp krav och förväntningar på egenskaper först och sen tillverka kan bli en riktig prövning då man har att jobba med: densitet på gummit, tvärsnitt, släppradier, styrplan och tjocklekar på jiggens olika delar. Allt detta för att den ska få ”rätt” rull i gången, ”rätt” hastighet i rörelsemönstret i fårhållande till inspinnings/ sjunkhastighet. En riktig bonus är att den går att shallowrigga och fiska otroligt sakta om man så önskar. -Kan även nämna att i dagsläget håller jag på med ett shallowriggsystem anpassad för Söderjiggen som kommer att finnas i butiken längre fram på säsongen.

Jag har provfiskat den ordentligt tycker jag och dessutom testat olika gummiblandningar för att ge den ett så brett användningsområde som möjligt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det tilltänkta gummit levererar!

Under våren har jag dessutom försökt sätta mig in och försöka förstå plasternas innehåll för att försäkra mig om att Söderiggen tillverkas så långt det är möjligt i ett så miljövänligt material som möjligt, fritt från ftalater och andra hälsoskadligaämnen. En djungel att reda ut men ett viktigt arbete för framtiden.

Så, de flesta av oss har upplevt dagar under en säsong då gäddorna verkligen varit på hugget och vi tänkt att det verkar inte spela så stor roll vad man sätter på tafsen, de verkar hugga på allt. Likaså finns det dagar då ett färgbyte eller ett nytt rörelsemönster kan locka den trögaste gädda till hugg. En shadjigg med paddelrörelse kan ju liknas med många av gäddans bytesfiskar som t ex nors, siklöja eller strömming m fl, men gäddan kan i många vatten föredra ål, lake med ett annat rörelsemönster så jag tror definitivt att curlytailen kommer att fylla ett behov framöver.

DSC_0058 (2)

Fick ett sms från Ismo häromdagen som löd. Femte kastet på Söderjiggen Curlytail! Så även hälleflundrorna verkar tycka att den smakar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fin gädda från förra veckans testfiske! Plasten kommer runt den 20:e Juni så efter det så kan tillverkningen börja.

Jag är nöjd och hoppas att ni också blir det!

Mvh Jonny Thofeldt

 

 

 

Söderjiggen shallowriggad = gäddmagnet!!!

Jag har under våren fått ta del av härliga fångstrapporter från glada fiskare som lyckats ta sitt fiske en nivå till, genom att shallowrigga 25- 30 cm Söderjiggar i olika färgvarianter.

Då jag är övertygad om att fler kommer att pröva detta fiske så tänkte jag belysa några viktiga saker för att ytterligare förbättra möjligheten till ett lyckat fiske.

Det finns flera sätt att rigga på och jag visar här ett sätt som jag tacklar på:

DSCN2818

Redan när du skruvar in shallowskruven i jiggen (gäller alla typer av mjukbeten) så är det viktigt att nospartiet förblir så likt ursprunget som möjligt då detta parti är det som styr betet och för att få optimal gång så bör man undvika sk uppnäsa eller att nosen pekar nedåt.

DSCN2819

Använd centrumlinjen på jiggen som riktmärke då du trär skruven så att fästöglan hamnar i centrum. Du kan ev få lov att skruva ut den igen och vrida instickshålet t ex ett kvarts varv för att få det att se ut som på bilden nedan.

DSCN2828

Om det ser ut så här kommer jiggen gå kanon, utan att vilja dra åt något håll.

Vissa shallowskruvar är onödigt långa och försvårar inskruvandet, klipp av någon cm med en avbitare så går det lättare. 4 varv kvar av skruven räcker mer än väl för att hålla fast jiggen under fisket.

DSCN2815

Jag använder samma rigg som när jag bukriggar för lättare skallar på mina jiggar.

DSCN2835

Som vanligt gäller ”lagom” sträckt stingervajer så att jiggen kan röra sig opåverkat.

DSCN2848

Köperigg från Savage Gear har visat sig passa som handen i handsken till Söderjiggen.

Finns i två strl: Lilla till 25:an och stora till 30:an för den som inte vill mecka själv.

DSCN2845

Jiggen fungerar fantastiskt bra oviktad och man kan fiska ruskigt sakta om man så vill, men ibland är det det där lilla extra djupgåendet och närheten till fisken som krävs för att locka den till hugg.

Jag har med stor framgång använt tungstensvikter( BFT, Fox mfl marknadsför dessa) om ca 2-3 gram/st efter behov. När jag sticker in vikten som på bilden så faller jiggen sakta framåt vid nersjunkning och man har bra koll på hastigheten ner till önskat djup. För att hålla jiggen mer horisontell vid vevstopp så kan man placera två st vikter mer in mot mitten av jiggen för att balansera upp den, bara att prova på.

Love

Fick den här bilden från min gode vän Conny Wilen.

11,66kg tagen i en grund grumlig Mälarvik ca 1,5m på en blåpearl 30 cm Söderjigg som  Claes Svartzonker Claesson hjälpte honom att rigga iordning nere i Rügen tidigare i år.

Söderjiggen

En imponerande fångst i denna del av Mälaren vilket synes på denna goa glada fångstman!

Att kunna fiska en 30 cm shadjigg oviktad har för mig enbart varit en dröm tidigare och jag har redan lyckats väl i år och ser fram emot den kommande säsongens alla äventyr, då jag ser möjligheter till användning inte bara till det grunda fisket utan även de tillfällen då betesfisken går högt upp i vattenmassorna och gäddorna därmed jagar högre upp än normalt över stora bottendjup. Tillfällen då man ibland råkar fiska under gäddorna med för tunga skallar och utebliven fångst till följd.

Allt gott!

Jonny Thofeldt

 

 

 

 

 

Söderjiggen 30cm

Första testexemplaren av söderjiggen 30 fick jag dagarna innan förra årets slut, vilket kändes som en försenad julklapp. Glad som ett barn var jag när jag rev upp paketet från Ismo.

Inte heller kunde jag hålla mig från att ta en halvdag av själva nyårsafton vilket resulterade i några fina fiskar som belöning.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Som sagt dessa var testexemplar och en bit in på nya året fick jag slutligen era kundexemplar för provfiske.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag gjorde i ordning ett antal olika riggar för att kunna prova dom på alla tänkbara och förekommande djup. Blyhaglen satte jag på för att försöka kalibrera exakt djup, och placeringen av dessa på denna jigg var för att den skulle sjunka mer horisontellt vid vevstoppen. Idag har jag tungstensspetsar i olika vikter som jag trycker in i buken på jiggen för att enkelt balansera upp den. Här finns det hur mycket som helst att labba med om man vill och tycker det är roligt. I dagsläget skriver jag inte så mycket om detta för att inte förvirra någon utan ber att få återkomma framöver med tydliga rekomendationer.

Under det gångna året har jag fått höra det varit någon då och då som haft svårt att få till själva riggningen och gången på sina jiggar och till er vill jag säga:- Om ni är osäkra på exakt hur man gör så fråga den kunniga personal som finns i Söderbutiken eller webshopen så hjälper dom garanterat till med detta.

Det är viktigt hur man gör och samtidigt ingenting man blir bra på första gången man använder den.

Jag har själv i dagsläget för alldeles för många varianter i min egen låda och kommer säkerligen rensa ur lite vartefter tiden går.

Testfiskedags:

Vi beslöt oss pga isläget i Sverige för att göra om samma sak som med Söderjiggen 25, att åka till Rügen några dagar för att testfiska betet.

Jag är redan helt övertygad om att Söderjiggen 25cm fungerar fantastiskt, vilket Nicklas och Pierre visade under denna resa med många och fina fiskar.

Men mitt mål var att utvärdera och enbart fiska med Söderjiggen 30cm under denna resa. Jag hade siktet inställt på minst en stor fisk på cv’t innan den vunnit mitt förtroende.

Min ambition med Söderjiggen 30 är att den precis som ”lillasyster” ska fånga stora fiskar, kanske ännu större!?, och vara lätt och bekväm för oss fiskare att hålla med stor noggrannhet länge på av oss olika förutbestämda djup, vilket är jätteviktigt då den aktiva gäddan föredrar de gynnsammaste vattentemperaturskikten och tvingas flytta på sig genom fiskeårets temperaturvariationer.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gäddan anpassar sig om den är tvungen att leva grunt och varmt även efter leken året runt om det är det enda alternativet, men om alternativ finnes så kommer den alltid att söka efter gynnsammare förutsättningar i de olika vattenskikten gällande föda, syresättning, temp och lägsta möjliga salthalt mm, det ligger i gäddans natur och är en förutsättning för fortlevnaden.

Det ser som bekant lite olika ut i strömmande vatten, grunda eller djupa sjöar eller bräckvatten och varierar även genom landets klimatzoner.

Jag har förr om åren provat fiska jiggar grunt på våren men då kändes det lite för meckigt med att klippa paddlar och bukar för att hitta en bra gång på betet ( jag gör det fortfarande ibland vid behov dock) så det rann ut i sanden med tiden. Inte heller fanns det så många fina tillbehör och ett sånt kunnande om shallowskruvar/ riggar som vi känner till och har tillgång till idag.

För mig är det viktigt att ha ett bete som erbjuder och attraherar gäddans viktigaste jaktorgan på ett trovärdigt sätt: Synen och förmågan att uppfatta rörelse (vibrationer vare sig dom är långa, korta, långsamma eller snabba).

Jag är övertygad om att en aktivt ätande gädda med hjälp av dessa sinnen avgör om bytet är stort eller litet, och min poäng med detta är att dom effektivaste allroundbetena för spinnfiske jag provat har bra genomtänkt balans och proportioner mellan hur dom ser ut och hur dom rör sig.

Döda beten eller statiskt fiskade beten som tilltalar gäddans luktorgan fungerar bäst när gäddan är mer passiv i sitt beteende även om hon ofta hugger ändå om hon passerar.

jonny7,5kg

Testade shallowriggad 30cm’s och även om jag provade det när jag gjorde prototypen så blev jag ännu gladare när jag såg slutresultatet från Ismo och när denna fina fisk omgående satte tänderna i jiggen. Rätt riggad är den otroligt stabil för sin storlek och går att fiska extremt långsamt vid behov.

Innan resan hade jag ringat in tre små zoner( ett par hundra meter i diameter) på sjökortet som förslag till gameplan för testet: 1,5- 2,5m djup på första, 2,5- 3,5m på andra och 3,5- 5,5 på den tredje zonen.

Redan i första zonen med ett bottendjup på 2,3m djup och med en blå/pearl 30cm’s i änden på linan, sakta invevad och med lite höjd spötopp för att kunna hålla betet en halvmeter över botten, så smäller det till i grejerna!

Ett hårt hugg och jag känner genast tyngden och säger samtidigt att det blir nog håv på den här.

Fighten är förvånande tuff med tanke det kalla vattnet.

Nicklas tittar på mitt spö och jag hör honom i bakgrunden, -Men va fan, det här är ju helt otroligt, den är ju stor ju!, säger han och kollar på Trumman som som alltid står med ett intresserat och engagerat leende.

Jajamensan!, och att så tidigt kunna landa en så fin fisk känns fantastiskt och under resten av resan har jag ett lugn i kroppen som gör att jag kan experimentera avspännt och bra.114cm12,85kg2Trumman är vågmästare och meddelar högtidligt 12,85 kilo! (114cm) Check!, första på cv’t.

I skrivande stund har jag redan fått rapporter från vänner som hann att köpa 30:or från första laddningen och som nu börjat fiska med dom ( både trolling och spinn) och jag kan säga att det bådar mycket gott inför säsongen. Kanske ses vi på Sportfiskemässan nästa helg!? Allt gott!

Mvh Jonny Thofeldt

 

 

En utvärdering av min säsong med Söderjiggen 2013

Embryot och iden till Söderjiggen föddes från början i min bil när Nicklas (Södersportfiske) och jag diskuterar och spekulerar om vad som gör ett storgäddbete. Detta när vi är på väg hem från ett fiskepass hösten 2012.

I Februari 2013 bara dagar innan avresedagen till Rügen (som var destination för testfisket av jiggen) dimper det ner ett paket från den skicklige betestillverkaren Ismo (Ismojiggen) med prototyper som ska provfiskas och utvärderas.

Den första Söderjiggen som någonsin använts i skarpt läge!

Jag trodde så hårt och var så övertygad om att äntligen hade jag fått min perfekta storgäddjigg, att jag inte tog med mig något annat bete på detta vinteräventyr än just dessa prototyper.

Som väl var resulterade detta i en serie av fina fiskar och en fantastisk fisk på över 15 kilo som kronan på verket.

Sökandet efter det slutgiltiga, perfekta betet som alltid levererar, pågår förmodligen hos alla oss som fiskar lite mer än den vanlige semesterfiskaren.

Kommer vi att hitta det?

Jag måste skeptiskt svara: – Det blir nog lika lätt som att försöka hitta den perfekta musiken.

Jaha och vilken är det då?, och vem bestämmer det?, och varför? Frågan väcker bara fler frågor.

Om man verkligen vill få en uppfattning måste man ge saker tid och förutsättningar att känna efter vad man själv gillar, vilket som bekant är två bristvaror för dom flesta i vår tid.

– Fungerar den så ska jag bara använda Söderjiggen i mitt fiske hela säsongen, för att se och utvärdera och sedan redovisa fördelar och nackdelar.

Detta var något jag sa från början och som jag också stått fast vid under hela året, detta år som varit mitt livs bästa gäddfiskeår hittills!

18,26 kg, mitt livs fisk!?

När året nu har gått kan jag konstatera att jag fortfarande inte vill ändra på utformningen av jiggen på något sätt.

Den har styrkor, den har svagheter precis som allt annat och vid några tillfällen under året har jag känt mig som en pappa till ett mobbat barn när den inte motsvarat förväntningen hos någon.

Jag är sjukligt intresserad av att fånga stora gäddor och det var till jakten på dessa som jiggen skapades ursprungligen.

När jag blickar tillbaka på året så kan jag tydligt utläsa vissa mönster som här redovisas:

Jag har fått 12st gäddor över den magiska tiokilosgränsen varav 3st vägt över 15kg, helt sjukt!

Trots att jag använt allt från shallowskruv till 50 gramsskallar med goda fångstresultat så har de allra största fångats med: 10st av dessa har fångats när jag använt strl 12/0 Gammakatsu 15 gram och 2st med 20 gramsskalle av samma fabrikat.

(Jag är inte sponsrad av Gamakatsu utan jag skriver fabrikatet för att ni ska veta den faktiska vikten då den varierar väldigt mellan olika fabrikat med samma viktangivelse. Jag använder bara prylar jag valt och gillar själv.

Till dessa skallar och tyngre använde jag riggar av denna typ, och till lättare riggar tycker jag den bukmonterade varianten med spikes fungerar bättre och känns stabilare om man gillar den gång jag strävar efter.

De flesta fiskar har fångats då jiggen gått på djup från mellanvatten ner till ca halvmetern över botten beroende på bottenstruktur och ett par fiskar av dessa har tagit över stora bottendjup men ändå huggit på ca 2-4m djup.

En säsong har gått och det är glädjande att konstatera att jag är långt ifrån ensam om att ha lyckats med att fånga stora gäddor på Söderjiggen under året som gått, kul och stort grattis till alla er!

Den planerade säsongen slutade som den började med flaggan i topp med ytterligare en 15 kilosfisk.

Då jag under året enbart använt Söderjiggen så har jag trots lappande och lagande med Spike it och Mend It och stormtändare totalsabbat 33 st jiggar och hade jag fiskat i vatten med mestadels smågädda hade det garanterat varit ännu fler, jiggar går sönder!

33x 99kr= 3267 kr, dyrt kan tyckas för vissa och med all rätt, det finns betestyper som håller långt mycket bättre för en bråkdel av denna summa men frågan är om de är lika effektiva?

Jag frågade ett par rutinerade fiskekompisar hur dom såg på det?, och fick svaret: -Jag köper levande betesfisk för nånstans mellan 6000- 10 000kr varje år förutom pumpar och filter för att kunna fiska som jag vill så va fan gnäller du för?, det är ingen hobby om det inte kostar pengar och går skiten sönder så är det ju bara ett bevis på att dom funkat och varit intressanta för fisken, eller hur? Den där skitsumman bränner jag bara på lina till trollingrullarna varje år!…

Inget knussel med det svaret inte, även om jag skulle uttrycka mig lite softare själv.

Under den kalla perioden håller den bra trots det känsliga paddelpartiet som är den stora nyckeln till de viktigaste funktionerna och den sävliga gången som iallafall jag söker i en jigg.

Att styva upp detta parti vore katastrof då detta ger en rappare gång och styr upp bakpartiet som i sin tur ger ett helt annat rull i hela betet .( Finns exempel på fabrikat som ändrat tjockleken och fått fel gångeffekt på bekostnad av ökad hållbarhet)

Jag vägrade när detta kom på tal och lösningen blev istället utbytespaddlarna som får ett eget inlägg från mig framöver.

Om jag ska göra min egen sammanfattning av fördelar och nackdelar med Söderjiggen så ser den ut så här:

Fördelar:

  • En stabil och attraktiv gång som de stora verka gilla
  • Lätt att styra, känna och kontrollera under fisket
  • Kastar bra, t o m i motvind
  • Lätt att hålla i samma plan vid inspinning vilket ger lång exponeringstid på samma djup( reagerar snabbt och bra på att bara resa upp spötoppen lite när man tex fiskar nära botten eller nära ytan)
  • Behaglig betesvikt för sin storlek
  • Finns numera i många färger så man enklare kan hitta sin egen favorit
  • Fungerar bra med olika kroktacklingsvarianter och riggar, även till trolling
  • Reservdelpaddel finns numera att tillgå och får väl ses som en fördel

Nackdelar:

  • Handgjord och målad i Sverige gör den dyrare än en del andra jiggar
  • Känslig i sin paddelkonstruktion, så fiskar man efter smågädda bör man nog välja en annan betestyp om man inte är onödigt rik

Det finns säkert fler för och nackdelar men dessa känns som de mest uppenbara .

Har jag saknat något hos jiggen?

Ja, det finns vissa tillfällen då jag önskat att den var lite större samt tillät samma precision i det djupare skikten med tunga skallar. Jag personligen upplever att den dras ut lite och tappar tydlighet med tyngre huvuden.

Då vi har haft roligt och vårt lilla treparts-samarbete fungerat bra under året så säger Nicklas vid ett diskusionstilllfälle gällande jiggen:- Fixa det då om du har lust!?

Så jag tog fram tre olika storlekar på prototyper och valde ut en och skickade ritningen till Ismo som fixade en form och för någon vecka sen fick jag första batchen för test.

Första intrycket var fantastiskt då Ismo fått till det rätta utseendet till skillnad mot mina släta, fula ursprungskreationer.

När jag sen väger den och ser att den väger som beräknat (under 125gram!!!) vill jag bara iväg och fiska direkt.

I normala fall är spinnsäsongen över den här tiden där jag bor pga isläget, men senaste dagarna har jag kunnat mönstra på några kortpass i båten hos kompisar som varit ute och därmed haft möjlighet att testa jiggen.

Detta är också Söderjiggen, fast ca 30cm i totallängd och monterad i käften på en vinterfet och bredryggad gädda.

Testfiske en halvdag på ett trögfiskat och fiskglest vatten på självaste nyårsafton gav ett par fiskar trots mycket experimenterande och testande.

Idag den 1:a Januari 2014 står storfångslistorna på noll igen och jag ser fram emot det kommande året.

Det känns som vad som helst kan hända med den nya 30cm’s varianten på tafsen.

Planen är att ha ett spö med 25cm och ett spö med 30cm då dessa verkligen kompletterar varandra.

Jag behöver inte köpa fler spön då jag kastar 30cm jiggen hur jag vill med mitt Top& tailspö på 3/4- 3oz.

God fortsättning på det nya året och den kommande fiskesäsongen!

Mvh Jonny T

 

 

 

 

 

Rügenresan November 2013

Hej! Nu är vi hemma igen efter rolig och fantastisk resa på många sätt.

Våra tidigare resor till Rügen har gått via Bodden-Angeln via tex: Attitude- Baits och dessa har varit bra och trevligt organiserade.

Trion: Nicklas Jonsson, Stefan”Trumman” Trumstedt och jag var där senast i Maj i år och jag säger tack vare lyckliga omständigheter kom vi dit en dag för tidigt och blev tvungna att lösa det faktum, att vi varken hade boende, båt eller guide till denna första fiskedag.

Ett samtal till Robert Jenk Bertrandt och 20 minuter senare rullar det fram en fullt utrustad båt med en 60hp motor på trailer, med en tysk man som frågar oss:- Is this god enough for you?

Han ordnar dessutom en hel kåk som vi kan bo i första natten tills allt löst sig, fantastiskt!

Att få utforska området på egen hand väckte mersmak hos oss alla och vi bestämde oss att prova detta senare till hösten.

Denna gång fick vi tillgång till MojoBoats Tracker V175 superguide som Robert Bertrandt lagt i hamnen i Shaprode, med tillhörande boende bara ett stenkast från hamnen och restaurangen vi vanligtvis käkar på.

Med denna paketlösning i ryggen så behöver man bara fokusera på fisket och det egna upplägget av detta vilket jag redan påbörjade för ett par år sedan med kartstudier och annat.

Det finns till och med en bok att tillgå (vet dessvärre inte hur man får tag på den idag) med all tänkbar information gällande fisket i Rügen.

Innehåller dessutom massor med koordinater på heta fiskeplatser, ramper och en massa info om bra saker att veta om fisket runt hela ön.

ISBN-3-937868-05-4 och förlaget heter DIE RAPSBANDE.

Dag 1

Vi beslutar oss för att kolla av några platser vi alla varit på tidigare och med informationen om att fisket varit trögt så blir vi förvånade då det nappar på ganska omgående med ett gäng gäddor av varierad storlek.

Trumman med sin största på resan 110cm och 9,7kg tagen på en prototyp av Banditshad, ett mjukbete som Wolfcreek tagit fram åt honom. Stiligt på alla sätt må jag säga!

Dag 2

Vi ger oss av till det område som vi tror ska ge oss dom stora gäddor som vi trots allt är här för.

Dagen börjar helt ok och vi får alla några gäddor här och där men inte de vi är ute efter.

Vi jobbar oss längre och längre in i området och efter ett tag säger jag att det måste stå grov fisk i detta område och jag hinner nätt och jämnt avsluta meningen förrän det suger tag i min Söderjigg med det smickrande namnet Jonny’s 15+.

Den känns rätt fin svarar jag Trumman som undrar.

Nicklas anar att den är stor så han gör iordning för håvning och efter en serie härliga rusningar så sluter han garnet runt denna vackra gädda.

13,8 kg och 123 cm och resan känns plötsligt riktigt riktigt spännade med tanke på att vi har två dagar kvar att tillgå.

Denna fisk blir också dagens största.

Dag 3

Rügen är ett vatten som kan få även det stabilaste av psyke att tappa tron på den egna förmågan så det är med tillförsikt vi fortsätter vårt utforskade av området.

Mycket riktigt så känns det inte lika hett som gårdagen men jag säger till Trumman att jag vill ta en drift av en kort lä-kant som jag inte kan släppa, innan vi lämnar stället.

5 meter in i driften så tar det tvärstopp och jag känner igen känslan i mothugget, tvärstopp!!!

Det börjar röra sig där ute, först sakta för att sen accelerera med en enorm kraft.

Full broms, tummen på spolen men hon vägrar att stanna upp.

Det här är en bra fisk säger jag och Trumman riggar håven och gör sig beredd.

Några envisa rusningar senare kapitulerar hon låter sig håvas.

Jag hoppar över svordommarna som flyger i luften i glädjeyran och jag vet inte vem som är gladast, det här är så coolt så det finns knappt.

Jonny’s 15+ har skördat sitt andra offer för i år och Trumman ropar ut vågresultatet:- Hon väger 15,1 kg och är 128 cm lång oj oj oj, helt bananas!

Hon får all hjälp, respekt och uppmärksamhet hon förtjänar innan jag släpper taget, aaaaahhh så ja!

 

Vad som händer resten av dagen minns jag ärligt talat inte riktigt, det går inte att återfå hunger och skärpa efter en sådan fisk, man vill bara behålla känslan så länge det går.

Glädje, adrenalin om vart annat.

Dag 4

Det känns redan när vi kommer ut på morgonen att något är annorlunda.

Luften känns kallare och högre än gårdagen och gäddorna är kinkigare än tidigare.

Grabbarna fiskar trots allt med ett hyggligt resultat medan jag är kvar i gårdagen och hittar inte riktigt mojon för dagen. Jag får några mindre gäddor men känner mig ändå som ett lyckligt barn på julafton.

Nicklas med en Stralsundskrocko som stod i en brant bland strömmingsstimmen.

Jag har tydligen med min 15,1:a det gällande båtrekordet och jag lovar den som åker ner och testar detta paket och slår detta båtrekord, en heldag med helpension i min båt i ett stekhett vatten där det simmar riktigt stora gäddor. I ‘ll be your bitch for a day!

En kanonpaketlösning vi verkligen kommer att testa igen!

Go for it!

Jonny, Nicklas och Trumman