Jonny Vobbler ”historien om en vobbler” Del 1

Februari 2016: Jag befinner mig i Rügen tillsammans med mina vänner Johan och Werner i dennes båt för ett par dagars härligt gäddfiske.
-You can drive, you like that!, säger han och ger mig fria händer att välja fiskeplats.
Det är tiden alldeles innan lek och högvattnet har fört in stora mängder vatten med hög salthalt vilket varken gäddorna eller betesfisken uppskattar, så gäddorna uppehåller sig grundare än jag väntat mig.
Jag är övertygad om att det delvis beror på att det salthaltiga vattnet skiktar sig och syresätts likt det sätt en klick potatismos kallnar på dvs från ytterkanterna och inåt.
 
Vi har ett fantastiskt fiske på mellan 60cm- 1,3m vattendjup, över leopardmönstrade bottnar med lätt vegetation.
När vi provar över djupare vatten hittar vi den aktiva fisken högre upp i vattenmassan i närheten av gräsflaken.
Vi får långt mer fisk än jag är van vid här och Werner är verkligen ”on fire”.

Han fiskar med en liten ettrig vobbler som ser ut att vara köpt på vilken bensinmack som helst.

Han får jobba för att hålla betet borta från botten och han är tvungen att uppåt-jerka hårt med spöspetsen högt i luften, och så även hastigheten på betet för att inte gräva ner sig.
Han får fler gäddor än oss andra men står samtidigt för de flesta av de mindre exemplaren trots att dom stora rör sig runt bland dessa.

-This is what i like!, säger han med ett stort leende.

Efter att ha sett den ena efter den andra storgäddan följa hans beten för att vika av precis bredvid båten så sätter tankarna fart i skallen på mig, hur ska man lyckas fånga dom större med en liten vobbler?

När jag lagt mig den kvällen så tänker jag tillbaks på tiden då jag själv fiskade mycket med vobblers och modifierade dessa enligt konstens regler.

Rapalas supershadrap blyades till suspending, Westins jätte och Nilsmastern fick sin sked kapad för att få det rätta djupgåendet och Zaltarna sågades upp och blyades om osv.
Betena anpassades till sina speciella fiskeplatser.

Innan jag somnar bestämmer jag mig för att när jag kommer hem ska jag ta fram en vobbler för den här typen av fiske.

Under min förra ”vobblerperiod” var utbudet av beten och idéer inte i närheten av vad som finns att tillgå idag.

Då fick man inspirationen via månatliga fisketidningar och idag har vi nätet där informationsflödet täcker hela världen och går på ett ögonblick.

Jag vågar säga att den svenska betesbyggarkåren idag håller mycket hög internationell klass och jag tror att det till stor del beror på att man valt att betrakta varandra mer som kollegor än som konkurrenter och frikostigt delat med sig av sina erfarenheter på ett respektfullt sätt.

För mig kom den stora aha upplevelsen, den som fick bitarna att falla på plats gällande betesbyggnad när Hans Nordin i mitten på nittiotalet gav ut sin bok Vobbler, där han delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter inom området.
En riktig ögonöppnare vad beträffar de parametrar som bidrar till det önskade rörelsemönstret hos olika typer av vobblers och indirekt också till andra betestyper.

Mycket har hänt sen dess när det gäller lacker och övrigt i materialväg, men grunden är densamma.

Efter två härliga fiskedagar med Werner stannar jag kvar ytterligare ett par dagar och fiskar med Fiskefebergänget som har en plats över i en av båtarna.

Jag delar båt med Roger Thuring( Fiskefeber) och Johan Sundin ( Lovelylures), två riktiga gäddfiske och betesnördar, så jag är i gott sällskap.
Efter en stunds betespratande berättar jag att jag tänker absolut göra en vobbler när jag kommer hem.

Med detta sagt, så är diskussionen om den optimala vobblern för spinnfiske igång.

Jag behöver ett arbetsnamn och ställer frågan rakt ut i luften; – Någon som har något namnförslag?
Roger svarar utan någon som helst betänketid: – Jonny Vobbler såklart!
-Nej va fan!, så självgod kan man ju inte vara svarar jag.

Han sa det så snabbt att det lät nästan inövat, men berättar snart en historia från sin ungdomstid, om en skön typ med ett grymt ”swag” kallad Jonny Vobbler.
Killen hade förvärvat gångstilen bl a genom diverse obra stimulantia lät han oss veta.
Jag känner på namnet JonnyVobbler några gånger och tycker faktiskt att det funkar!
Ok så får det bli!, därav namnet helt enkelt.

Roger har ju redan tidigare givit uppskattade namn till beten av Mangeboy mfl.

Väl hemma igen så kan jag knappt bärga mig tills jag kommit till min verkstad och äntligen får sätta igång.

Jag har lovat mig själv att aldrig bli en ”riktig” betesbyggare, för det ligger för nära mitt ordinarie arbete som skulle bli alldeles för lidande, men jag får erkänna att mitt privata utvecklingskonto gällande beten och annat skulle göra sig utmärkt bra i tv-programmet lyxfällan om sanningen ska fram.

Inte heller denna gång har jag gjort allt arbete själv utan det fina målnings och lackarbetet har jag köpt in från Jimmie Wiman som har företaget (JW lures).

När jag gjorde prototyperna fick jag hjälp med målning och lackering av Mange Axelsson (Baitfishlures)

Genom åren har jag fått hjälp och idéer från Anders Ulvforsen, Claes Claesson, Mange Axelsson och Jimmie Wiman mfl.

Dessa har sett bilder på vobblern under resan och samtidigt varit delaktiga eller indirekt inspirerat mig i processen på olika sätt.

Jag rotar fram min Hans Nordinbok ( Vobbler på bokförlaget Zettern) och sträckläser den igen för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Som vanligt försöker jag hitta nyttan och meningen med att göra ytterligare en vobbler till denna djungel av beten som redan finns, och hur vill jag kunna använda den?

När jag köper beten själv vill jag alltid veta hur och varför upphovsmannen tänkt att man ska använda betet, och så här har jag tänkt:

Jag har läst mig till att merparten av våra svenska gäddor äter betesfisk mellan 11-15 cm, naturligtvis med regionala avvikelser av lokalt präglade individer som t ex öring eller braxenätare, eller i miljöer med stora vattenmassor där större enstaka beten är lättare att upptäcka för gäddan.

Det fångas förvånansvärt stora gäddor på små beten runt om i landet och har så alltid gjorts så länge jag kan minnas.

Nackdelen med stora tunga beten i mindre vikar,älvkanter och grunda marer är att de lätt skrämmer fisken när betet landar i vattnet.

Så detta bete som är 130mm långt och med en vikt på runt 50gram är för de tillfällen då mindre beten står på menyn, vilket som sagt oftast är fallet.

Då jag de senaste åren till största delen fiskat gummi, som är ett mer eller mindre sjunkande bete så har jag i och med detta låtit bli att fiska på platser där det funnits risk för att fastna i gräs,stenar och annat bråte som drar loss stingerkrokarna eller i värsta fall leder till att jag förlorar betet eller pajar fiskeplatsen för dagen då jag måste in och rota efter betet.

Platser som ofta håller fin gädda, och som jag när jag fiskar denna vobbler utan ett för tungt sänke enkelt gör ett vevstopp och låter den sakta och horisontellt flyta upp och vevar vidare över hindret.

Under prototyparbetet köpte jag två olika typer av dyra rasselkammare (1000st som nu ligger i en låda och samlar damm) i tron om att rassel kanske är nödvändigt för ett så litet bete, men under testfiskeåret som gått har jag tänkt om då jag växlat mellan med och utan rasselkammare och tydligt märkt att medelvikten blivit betydligt högre på dom prototyper utan rassel!

Jag har vänner som hävdar bestämt att rassel i gummi är ett måste, det tror inte jag men jag tror iallafall att i gummi som ju används som ljud och vibrationsdämparmaterial i vissa applikationer ger dessa inte lika stark effekt som man får i ett hårt träbete med goda akustiska egenskaper, och som i detta fall verkar ge en överdriven och rent av en avskräckande effekt.

Betet är tillverkat i Abachiträ som man i detta fall är tvungen att lacka med ca 7-8 lager C&W lack i tunna skikt, för att konstruktionsutformningen gör att lacken annars kan vandra bakåt på betet och därmed ändra tyngdpunkten i betet om man lägger på för mycket lack i varje lager och sedan kör det i torkhjulet.

Bara ljudet av fjäderringar och krokar hörs otroligt bra när man twitchar till betet någon gång under intagningen och detta verkar vara tillräckligt för att tillkännage betet i de mest grumliga av vatten.
Jag valde det klassiska vobblerträslaget Abachi för att det är starkt i förhållande till sin vikt och är dessutom lättare att forma än många av de hårdare träslagen, då jag här valt att göra en modell som genom sin konstruktionsutformning bidrar till det rörelsemönster jag strävat efter.
Bredare vid nos och ryggpartiet och smalare i buk och akterpartiet.

Jag testade först att radiefräsa en planka vilket är det vanliga idag men fick inte till slutresultatet som jag ville.

Om man tittar rent historiskt på beten som blivit framgångsrika så tycker jag att dessa haft en skön balans mellan ett unikt rörelsemönster, storlek och siluett.

Jag har i detta bete strävat efter den mjuka rullande simrörelse man kan få i kroppen på ett gummibete och inte alls efter den hårda kraftfulla gång man oftast finner i ett bete i denna storlek.
Jag ville dessutom ha en grundgående modell med ett arbetsdjup på 20- 70cm beroende på vilket avstånd man håller spötoppen ovanför vattenytan.

Ett bete som man med hjälp av ett Catherinesänke (som låses fast på linan precis framför tafsen) enkelt kan få ner vobblern ytterligare en bit på djupet när man så önskar.

Ett gammalt och beprövat sätt som inte hämmar gången på betet och samtidig ger en ökad bredd på betets användningsområde.

I början hade jag ett flertal olika vikter med bara ett par grams skillnad mellan vikterna men insåg snart att det räckte med en eller ett par olika vikter mellan typ 4- 10gr.

Det är lättare att lära sig räkna ner om man slipper krångla med för många viktalternativ när man fiskar i varierade drift,vind och strömhastigheter.

Jag har med framgång fiskat med detta bete över bottendjup från 4m ner till ca 40 cm.

Jag har även testat djupare med 20gr sänke ner på bottenstuds till 7m och fått fisk.

Tycker dock att vikter över 10gr påverkar kastegenskaperna för mycket, så en shadjigg känns som ett bättre val för denna typ fiske.

Under året 2016 har jag med framgång fiskat vobblern i strömmande vatten,sjöar och skärgård.

Från kristallklart vatten i Norrland till lervatten och humusfärgat vatten i mellansverige till klart skärgårdsvatten i Blekinge och ner till Rügen igen där den här historien började.

Tanken var att jag tillsammans med Roger Thuring och Johan Sundin skulle åka ner ett år senare och provfiska vobblern.
Roger kom tyvärr inte loss då vi andra kunde så vi fick klara oss själva.
Så när snart ett år gått så står Johan bredvid mig och vevar hem ett av sitt egna 28cm’s gummibeten samtidigt som min lilla vobbler kommer in till båten, och det han säger när han ser betena komma in bredvid varandra gör mig verkligen glad och tillfreds.

Men va fan,den går ju som en stor…!

Efter denna resa skickade jag Roger Thuring betet på bilden som plåster på såren då han inte kunde fiska med oss, då vet han att det funkar iallafall.

Om jag ska försöka sammanfatta JonnyVobbler så kanske jag ska göra det genom att redogöra för vad jag själv uppfattar som fördelar med detta bete.

Fördelar

  • Ett litet och lätt bete (13cm långt och ca 50 gram tungt)
  • Mycket goda kastegenskaper trots sin storlek (Till denna vobbler använder jag samma utrustning som till allt mitt gäddfiske, 8-fots gäddspö, 0,35 flätlina och min vanliga fluorocarbontafs och spinnrulle.)
  • Sakta flytande
  • Ger trots sin storlek den ”rätta” känslan av kontakt med betet som ett bra bete bör göra t ex vid driftfiske
  • En tuff liten rackare som tål mycket stryk från gäddtänder ( den första prototypen har över 200 gäddor på sitt samvete och visar inga tecken på att ge upp än på långa vägar)
  • Lätt att styra djupgåendet på bara genom att höja och sänka spötoppen
  • Lätt att få ner djupare utan att påverka gången med hjälp av olika Catherinesänken (eller powerdots för finare djupkalibrering)

Så vem jag ska köpa detta bete då?

Det enkla svaret blir: Den som vill, har råd och tror sig ha nytta och glädje av det i sitt eget fiske såklart!

Jonny Vobbler kostar 499 kr och finns på Söder Sportfiske eller via denna länk: https://www.sportfiskeprylar.se/sv/artiklar/jonny-vobbler-13-cm.html

Jonny Vobbler – Så här är den tillverkad! del 2

 
I början fram till mitten på 80-talet jobbade jag extra i en butik som hette Sportfiskar’n i Västerås.

1985 fick en av ägarna  en son, Mange Axelsson som idag driver betesbyggarföretaget BaitfishLures,så kopplingen oss emellan är rätt naturlig.
Han har idag en verkstad inte långt ifrån min egen och vi har tidigare jobbat lite tillsammans med utveckling av beten, bl a Baitfishtailen som fortfarande används flitigt av vissa gäddfiskare.
Så det föll sig naturligt att jag svängde förbi och visade upp min senaste kreation och berättade vad jag tänkt.

Jag har en själv en träsnidarverkstad som innehåller alla verktyg som behövs för att karva ut vad som helst i trä, men saknar en lackverkstad för moderna lacker då jag själv endast använder traditionsenliga olje och spritlacker i mitt ordinarie arbete.

Oftast behöver jag bara lacka en eller ett fåtal beten, så då blir det enklare och bättre med för den delen, om jag tar hjälp av nån av grabbarna som har allt material samt den vardagsrutin med lacksprutan för att kunna färdigställa ett vackert bete inom rimlig tidsgräns.

För mig personligen är det betet som bete som är det viktiga.
Att det finns en tanke bakom och att det funkar, samt att det är välgjort.

Inte fabrikat eller vem som gjort vad.

Som sagt så fick jag hjälp av BaitfishMange när prototyperna skulle lackas.

Vi hjälptes dessutom att åt att gjuta vikterna till alla betena i en av hans formar som jag modifierat åt honom, och den gav ett väldigt exakt resultat, endast någon tiondels gram i inbördes skillnad.

Jag har personligen alltid önskat att handgjorda beten skulle vara exakta kopior av varandra, vilket jag mycket väl förstår är omöjligt pga variationerna i träets densitet och förmåga att suga åt sig lack osv.

Dom flesta jag känner som fiskar vobbler vill dessutom ha det där unika betet som sticker ut och som har den där lilla egenheten som skiljer sig från övriga i batchen, medan jag själv alltid strävat åt jämnheten och egenskaperna du kan finna hos ett riktigt bra fabrikstillverkat plastbete!?

Under året som jag fiskat med prototypvobblerna så har jag fått frågan flera gånger:
– Jag vill också ha den där vobblern,kan du inte göra några till mig också?


Så denna gång tänkte jag ta mitt småskaliga prototypbyggande ett steg längre och tillverka en lite ”större” serie på ca 300 träbeten, och sträva efter plastbetets egenskaper, men behålla charmen av ett oldschool träbete.

Jag ville dessutom försöka bygga bort lite av dom problem med träbeten som jag själv haft tidigare, som t ex öglor som lossnar, sprickbildningar i betet samt skedinfästningen som kan suga i sig vatten för att sen ruttna och släppa skeden efter en tids användning osv.

Betena är borrade i fixtur för att få dom så lika som möjligt.


Jag valde små öglor för balansens skull, och dessa har jag limmat med professional super epoxi.

Limmet är dels för att hålla öglan på plats men också för att förstärka gängorna och därmed öka hållfastheten i dessa.
Vikterna limmade jag också med likadant lim, dels för att få bort luftfickor och få betet mer homogent och därigenom mer hållbart.

Därefter spacklade samtliga hål med plastiskt trä som jag sedan putsade jämt.

Efter att jag färdigställt kropparna så lyckades jag få Jimmie Wiman( JW-Jures), som jag också samarbetat med tidigare( ex Södersimmaren) att åta sig att måla och lacka dessa.

Tycker verkligen att han gjort ett kanonjobb och jag är väl medveten om att modellen och träslaget är en riktig utmaning även för en erfaren och skicklig betesbyggare.

Innan han satte igång så vägde vi betena och då diffade vikten +-0,6gram/ bete vilket får anses som väldigt lite i sammanhanget.
Han började med att grunda betet två gånger med slipning mellan varje lager då det porösa träslaget abachi bubblar mer än t ex bokträ och kräver minst två tunna lager innan det slutar släppa ifrån sig bubblor så att det går att måla på dom.

Därefter gick vi igenom varje färg och gjorde ”lackbongar” på hur dom skulle målas och lackas.

Jag har en förkärlek till gamla tiders vobblers som har en enkel oldschool- look, så därav det rena uttrycket utan fenor, gälbågar och annat.

Jag tänker ofta enkla basfärger med någon form av kontrast som passar betets rörelsemönster.

Efter målning så lackades betena med 5-7 tunna skikt av C&W lack, glitterbetena krävde lite mer lack för att fylla upp ojämnheterna mellan kornen.

(Färgnyanserna på denna papegoja är identiska med Frippes svenska rekord-Zalt som han vänligen lånade ut till Jimmie när denna skulle målas, kul grej och vi tackar för det!)

Efter lackering och härdning tog jag tillbaks betena till min verkstad för att i efterhand fräsa spåret för skeden som i detta fall är tillverkad i lite mer nötningstålig Lexanplast, och inte den mer traditionella akrylplasten vilken är känsligare för slag, stötar och lösningsmedel.

Jag mattade den ytan som skulle limmas samt borrade tre hål i varje sked som vid limningen fylls med lim, och när det torkar bildar de tre epoxistavar som går rakt igenom skeden och ger en extra hållfasthet.(En variant som jag fått från Anders Ulvforsen på WolfcreekLures från början)

Jag gjorde förstörande provning på några slumpvis utvalda beten för att se vad som hände.

Skeden skruvades fast i ett bänkskruvstycke varpå jag tog tag i betet och bröt och bände tills betet pajade och inte på något av dessa lyckades jag få skeden att lossna innan betet gick sönder.

 Limmar man Lexan utan att ”rugga” ytan som ska limmas så ”väter” inte limmet mot skeden som det bör och släpper lättare från skeden vid belastning vilket i sin tur med tiden kan leda till att fukt tränger in och orsakar röta och till slut kan skeden lossna.
Detta sker lättare på skedar som limmas före och sen när man maskerar så får man en lackkrage upp på skeden som blir en anvisning in i skedfickan som lätt kan spricka i fogen mellan kropp och sked.

Trycker man till med tummen på skeden på ett sådant bete så knäpper det till och har man slarvat med lim i ”skedfickan” så är det fritt fram för fukten att tränga in i betet.

Man bör ändå alltid öppna draglådorna efter man fiskat med träbeten så att fukten torkar ur ordentligt mellan fiskepassen.

(En fräsmaskin för att fräsa skedspåren byggde jag av en Dremel kakelfräs vilket gav ett perfekt spår för en 3mm’s sked.

Till den svetsade jag ihop en hållare av två rörklammersvep,en platta och ett fyrkantsrör och monterade den sen på mitt pelarborrstativ som har ett bra kordinatbord som jag i sin tur monterade min beteshållarfixtur på.)

Jag ville ha exakt samma vinkel på skedarna och även samma avstånd från nosöglan, därför att små variationer här ändrar gången på betet och jag ville ju få dom dom så lika jag bara kunde.

 Frässpåret grunderade jag först två gånger med C&W lack utspädd med T-röd och därefter limmades skeden in i kroppen med ovan nämnda epoxilim.

Att frigöra öglorna från lack är tidskrävande och inte alltid branchstandard, men det gör att fjäderringarna och krokarna rör sig fritt och ledigt och inte stör gången på betet.

Alla beten har jag satt på Darts 9mm rostfria ringar som är mycket hållbara och går ihop ordentligt igen efter att man trätt dom över krokar och öglor.

Kroken är en viktig men lite bortglömd detalj kan jag ibland tycka.

Den bör självklart kroka bra för det första, men också gå att slipa upp om man råkar gå i sten med kroken, vilket inte är helt lätt att få till på dyra kemvässade krokar.

Jag valde VMC permasteel 2/0 till vobblern för att den har en neutral roundbend utformning med bra balans mellan krokgap och skaftlängd som lever upp till ovanstående krav.

Kroken är också en del av betets rörelsemönster!

En långskaftad krok ger en långsammare simrörelse, där stjärtpartiet slår ut mer i sidled.
En kortskaftad krok bidrar till att ge betet en kortare pendelrörelse vilken gör att stjärtpartiet slår ut kortare och betet upplevs om snabbare.

Vikten på kroken påverkar så att en tung krok ”bromsar” pendelrörelsen och en lättare krok gör pendelrörelsen lite lättare och snabbare.

Hur man monterar en krok påverkar också hur vobblern rör sig framåt.

Jag har monterat alla krokar likadant då jag strävat efter en jämn rörelse i betet, dvs om du drar betet framåt så kommer två krokskänklar naturligt vara neråt samtidigt och tyngden/ balansen blir jämnare.

Vänder du på kroken så vill den bryta och fördela vikten ojämt åt något håll vilket ger en obalans som i sin tur ger en känsla av en mer irrationell gång.

Att sen avgöra vad som i praktiken är det bästa, det avgör ju i slutändan fisken även om jag tycker det kan vara bra att känna till hur man kan påverka sitt bete och göra det mer personligt.

Förpackningen och loggan är ritad av Johan Hörberg (www.rekordfisk.se) som är en fisketokig illustratör med ”rätta” känslan, som även gör andra fiskerelaterade grejor.

Kolla bara in ett av förslagen han skickade mig!?, galet snyggt!

Jag har provkastat varje bete och bara släppt ifrån mig dom jag kan tänka mig att fiska med själv.
Har jag lyckats med det jag ville då?

Ja, i stort sett måste jag svara!, för rörelsemönstret känns stabilt och tryggt.

Sen har betena sugit lite olika mängd lack och är man petig så märker man av den lilla individuella viktskillnaden i form av att flytkraften kan skilja nån sekund/ meter samt att de tyngre blir lite sävligare i rörelsemönstret.

Men allteftersom jag fyllt på mina egna draglådor med färgvarianter har jag ibland sett det som en fördel eller bara som något som jag enkelt korrigerar med lite hjälp av nån form av extravikt om det skulle behövas.

Jag hoppas att ni som väljer att köpa den ska ha lika roligt fiske med den som jag själv haft hittills

Jonny Vobbler kostar 499 kr och finns på Söder Sportfiske eller via denna länk: https://www.sportfiskeprylar.se/sv/artiklar/jonny-vobbler-13-cm.html

Allt gott! JonnyT

Vårlycka

Notering

Tisdagar

Kan de vara veckans segaste dag? Ja, inte omöjligt, men med lite planering och flax lyckades jag faktiskt styra just denna tisdag åt något helt annat, nämligen det vi alla gäddfiskare drömmer om denna tid på året.. Ett alldeles underbart spinnpass såklart!

 

Jag och våran härliga glädjespridare till vän och stamkund Johan Bergström packade upp arsenalen i båten samtidigt som förväntningarna toppades av dagens goda förutsättningar.   Morgon började med lugna västliga vindar, men jag visste att framåt förmiddagen skulle vinden vridas sådär perfekt för det stället jag haft innanför pannbenet de senaste isbelagda månaderna.
Jag saktar in båten ca hundra meter utanför en stor lekvik där vi under tidigare år haft kontakt med grov fisk. Det här stället är minst sagt knepigt och jag visste att det skulle få bli många kast och tunn utdelning.
Med korta ankringar fiskade vi oss successivt över en sakta sluttande lerbotten utan vidare struktur. Med endast några dagars öppet vatten hade vi inte riktigt koll på vart fisken skulle stå, men kast efter kast uteslöt meter efter meter.
Tidigare år har stället levererat vid endast några fåtal gånger, men det har vart just denna tid på året och med denna exakta vindriktning. Förutsättningarna, sällskapet men framförallt magkänslan var helt rätt den här gången. Och det var bara en tidsfråga innan det skulle klappa i.
Mitt i en härlig café-bärs historia som Johan entusiastiskt berättar om suger det till rejält i mina grejer. Min 20 cm gäddfärgade söderjigg totalinhalerades av en fisk som minst sagt satte stopp för historien. Den där stumheten som man så lätt drömmer om fanns äntligen där. Det vart tvärstopp. Fisken sticker upp i sidled med båten och parkerar sedan så att min gäddpåk sannerligen fick bekänna färg. Johan ställde lite motvilligt ifrån sig sin nyöppnade bira men hajjade snabbt vinkeln att det var håvläge. En magnifik håvning av en magnifik karl var fullbordad och en praktfisk var landad.

10,6kg 111cm              

 

Söderjiggen 20 cm. Gädda

Färger som dessa är magiska under för- och efterlekperioder. Stora gäddor är renodlade kannibaler och slukar gärna i sig betesfiskar i alla tänkbara storlekar för att få i sig det där lilla extra.

Årets värsta antiklimax-lunch inleds strax därefter och världen känns gråskalig när jag inser att jag köpt jordens torraste veggo-chorizo. Men å andra sidan, hellre en bommad chorizo än en bommad tia. Eller vad säger man?
Fisket rullade på i trögt tempo men ett par gäddor landades innan dagen led mot sitt slut.

Vattentempen ligger i nuläget på ca 4-8 grader, (självklart beroende på vart man är), så ut med er nu sista tiden innan leken drar igång på riktigt. Missar ni detta så slipa krokarna och var redo till efter leken. Glöm heller inte att visa stor respekt för fisken nu under lekperioder och hantera firren på bästa tänkbara sätt så att vi alla kan ha fortsatt bra fiske efter stora och välmående fiskar!

Skepp Ohoj!

 

Norrlandsgrisar och palt

image



Godkväll

Någonstans långt där uppe i vildmarkernas fjärran ligger någonting som enligt rykten är ganska stort, vilt och vackert. Natur och liv som är ostört, orört, och förföriskt. Någonting som jag har hört ska kallas Norrland.
Denna nordliga del av landet har något som vi inte har här nere i söder.
Sjöar, älvar och storslagna naturområden som inte redan är exploaterade eller sönderfiskade är något av ett paradis för oss fiskesugna sörlänningar.
Där det inte finns färdigbyggda ramper eller asfalterade vägar vart man än vrider blicken.
Nu råkar Norrland vara ett utmärkt hem för grova gäddor som också är min och många andras stora passion i livet. Det är alltså hit vi zoomar in på google-maps och drömmer oss bort ett tag på söndagskvällarna nere i storstäderna.

——————————————————–
Sedan gymnasietider har jag haft privilegiet att få lära känna den mytomspunna samegrabben Markus Teilus. Jag har hört att han gillar att hålla till där uppe bland de låga björkskogarna, de brunstiga björnkalvarna och Sveriges mest imponerande population av mygg. Men lyckligt lottad är jag som tydligen betett mig så pass bra genom åren för att bli uppbjuden på gäddjakt av herren i fråga.
Fem dagars gäddfiske i Norrland erbjöd han. Hur skulle jag kunna tacka nej? Vem kan motstå en sådan utsökt inbjudan? Att få jaga kallvattenslevande miniatyrkrokodiler på nya jaktmarker är bara för oemotståndligt. Det var helt enkelt dags för en satsning efter stor gädda på nordliga farvatten.
Kunskap

Kunskap om jaktområden närmare bestämt.
Hur tänker man när man ska jaga stor gädda? Hur ökar man egentligen chanserna att lyckas kroka ett as?
Stora flådiga båtar, dyra spön och 18 planolådor fullsmetade med förmarinerade gäddbeten är mångas melodi. Visst, det är häftigt, men jag har insett att det är inte alls det som ger mig stor gädda.
Utan det är i första hand kunskap om vart jag kommer lägga tiden, i andra hand metod och i tredje hand utrustning.

Stor gädda finns inte överallt, speciellt inte uppe i Norrbotten. 10+ finns i de flesta vatten, men chanserna på 12+ minskar drastiskt. Och det är här det verkligen spelar in på vart man lägger tiden. Oändliga timmar av slit och förlust är nyckeln till framgång. Här spelar ingen roll vem som har snabbast båt eller flest kullager i rullen, utan här spelar roll vem som har möjligheten att sjösätta båten där ingen annan kan eller vill. Vem som har möjlighet att staka sig fram mellan vassöar och stenar, att kriga sig fram genom ruskiga förhållanden just för att hitta sin egna lilla sweetspot. Smultronhålet där du känner i hela din gäddtarm att här finns det risk. Risk för att just detta as till fisk du fantiserat om där hemma faktiskt finns, och det är goda chanser till att fisken aldrig någonsin sett innehållet på de ovannämnda planolådorna.

Markus glöd för att ständigt leta nya heta vatten istället för att falla in i farleden, in på de förbyggda asfaltsramperna med glassbaren runt hörnet, är imponerande. Det är helt rätt tänk och det gör han också till en grymt het gäddfiskare i dagens läge. Så för mig var det var det ganska givet val att korsa land och rike för att åter få fiska men min forntida fiskekompanjon!

——————————————————–
Förhållandena för veckan såg dessvärre ut som rent bajs. 20-25 mm regn med jämna vindar på 15 m/sekunden stog på menyn.
Däremot var det något som inte stod helt rätt till. Dagarna innan var fyllda med lite för många djävulskap som bara kunde betyda en sak. Jag höll på att bygga upp det sista av mitt karmakonto.
Det var nästan så jag trodde jag ringt vädergrabbarna på SMHI i sömnen och mutat dom, för vädret hade ändrats från katastrof till lite mindre katastrof. Och det såg bara ut att bli bättre och bättre…

– Taxfree, starköl och chilinötter

-Plan som lyfter

-Lock för öron och vita moln

-Plan som landar

Lule’

Kallax flygplats välkomnar en alltid med neddragna jalusier och igenbommade butiker. Inge tjaffs. Helt i min anda.
Markus möter upp mig och när jag hoppar in i bilen omfamnas jag av en ljuvlig doft bestående gammalt fiskslem, blod och död från Markus ständiga hantering av tappra betesfiskar.
När euforin omfamnar mig av denna stank slår jag en oroande tanke över mitt psykiska välmående, men inser där och då att jag aldrig heller kommer kunna förklara detta för den vanliga och dödliga, jag ler därför istället samtidigt som vi dundrar iväg mot fem dagars gäddjakt.

———————————————————

Receptet var enkelt. 05.00 kokar ägg, kaffe och gäddlust i symfoni, sen bar det av.

Metoden var flötestrolling med fokus på stor lake och mört. Laken är en relativt underskattad fisk som stor gädda ofta specialiserar sig på i vatten där arten i fråga håller till. Storleken låg mellan 40-60 cm och ett trippel-trekrokstackel var det vi använde oss av.
Bilden nedan visar hur vi riggade fiskarna, och värt att tänka på är att deras skinn är grymt sega. Vi böjde därför ut en av krokspetsarna på två av krokarna som vi tröck rakt in i laken, detta resulterade i att vid mothugg så gled krokarna lättare ut ur fisken och in i käften på gäddan istället.
När det kommer till lake kör vi uteslutet deadbait då de små djävularna garanterat kommer satsa hela sin fördömda själ på att trassla till det för dig.

image

Fiske efter stor gädda är tufft. Vi visste att det skulle bli långt mellan huggen, men vi visste också att när rätt fisk klipper så är det värt varenda sekund vi lagt ner.

Horisontellt regn och piskande vindar, sol och spegelblank yta. Ja, det är ju Norrland vi talar om.

image

Veckan inleds med några fiskar omkring metern. Brutala hugg kontrades med brutala mothugg. Vi fiskade på vatten som vi visste hyste riktig grov gädda.
Där kvistar, fallna höstlöv och skummande bubblor samlas i strömmande vatten släpades våra betesfiskar sakta fram. Det kändes ruskigt hett.
Inmumifierad i alla kläder jag hade sneglade jag på vänster paravan som tyst gled fram över det mörka vattnet. Då hände det, flötet bakom paravanen var inte där. Knarren på baitrunnern avbröt mitt desperata sök efter flötet och lina började ticka ut från spolen. Det var dags igen.
Mothugget satt som ett smäck och tyngden från fisken var enorm. En lindrig fight med en del frågetecken om storleken infördes och efter lite trixande låg hon där i XL-håven som nu såg ut som farsars lilla öringshåv.
Det var en gris.

Fisken mättes till 117,5 cm. En rygg som alla atleter drömmer om och en buk som alla atleter har mardrömmar om.
13200 gram vägde hon in på och det fanns inte mycket att säga, för mig var hon en drömfisk.

image
Fisket fortsatte men förhållandena blev tyvärr sämre och sämre. Gäddorna var som bortblåsta och timmarna mellan huggen expanderade för varje dag som gick. Någonting hade hänt. En omställning från högt till till extremt lågt tryck i samband med kraftigt grummel på grund av vind kan ha vart två anledningar. Men det är också detta som gör gäddfisket så magiskt. När det väl händer så känns allting så enkelt. Det bara faller på plats, men sen så kommer detdär vi alla brottas med. Det vi alla febrilt spekulerar om. Hur man gör för att knäcka koden. Ibland så går det, och ibland så är blir man utspelad.
I mitt och Markus fall blev det en salig blandning, och denhär gången var det rätt fisk som högg när det väl small. Och det gör hela satsningen grymt lyckad!

Här får ni njuta av en förjävla fin roddbåt och ett stycke Norrland!

image

Tack för denna veckan Markus 🙂

Sommargös & Höstens Gumminyheter

Har under sommaren tyvärr blivit allt för lite fiske men lite har hunnits med i all stress!

Under mitten av juni bestämde jag och min vapendragare samt kollega från butiken Mattias oss för att testa ett nytt
vatten i hopp om att komma i kontakt med dem större gösarna.
Efter någon timme och många vändor utan att egentligen hitta någon vettig fisk att fiska på bestämmer vi oss för
ett byte av plats som vi tror kan generera bättre fisk.
Lite halvt nedstämda och med förhoppningar mindre än innan morgonens rampning trailar vi upp i ljusets hastighet och bränner några mil söderut.

Klockan 09:00 är vi åter på vägen och jag säger att vi skall ha en gös i båten innan klockan 10:00, annars är det fiasko.
När vi dryga 45 minuter senare har rampat i båten bränner vi i maxfart till sjöns djupare delar.
Med endast 5 minuter tillgodo riggar jag åter alla prylar medans Mattias letar ekon.
Klockan 09:59 hittar Mattias ett bättre eko och låter en Westin Twinteez dala ner mot fisken, som möter jiggen som en vertikal autobahn.
Mattias krokar och fisken kommer ganska snabbt upp till ytan – en meterlång arg gädda.

Ett halvlyckat resultat på målet att ha en gös i båten innan 10:00 men förhoppningarna om en bättre stiger åter igen när vi puttrar
ut mot djupet igen och jag hittar ett stort eko som bygger upp väldigt bra. Vi backar upp perfekt på fisken och jag ger Twinteezen
en chans åter igen. Fisken rör sig lojt uppåt innan den bestämmer sig för en sista rush klipper till i ett av dem hårdaste vertikalhugg jag varit med om.
Jag känner direkt att fisken är bättre och Mattias riggar upp håven. Efter någon minut kommer fisken upp mot ytan och som visar sig vara en riktigt bra fisk.
Efter en odramatisk håvning och en high-five som ekade högt i Sörmlands skogar mäter vi fisken till 86cm och strax över 6kg.

4
6100g 86cm

3
Riktigt skön rygg

6
Vackert att se stora gösar simma tillbaka till djupet

Missa inte alla nyheter från Westin som precis har landat i vårt lager både för butiken och webshopen!
Mina favoriter för vertikalfisket Westin Twinteez som har kommit i några riktigt grymma färger så som Toxic Mahi & Smelt!
ws01128

Håll även ögonen öppna för Westins nya killer för hösten stora abborrar Hypoteez som sålde slut i lager direkt efter dem landade hos oss.
hyt-256-096
Dessa kommer tillbaka när som helst – Stay tuned!

Trevlig helg!
Mattias Fröidh
Postorderansvarig

SöderTrexen Vår 2016

Hej!

Här kommer information om vart och när vi möts för trexen.

Info! Söndagen den 29e maj möts vi sjösatta och klara 07.00 i Spillersboda hamn. Henrik och jag kommer riva av ett kaptens möte samt upprepa regelverket och utse en jury för eventuell extern längdbedömning. När detta är avslutat och samtliga lag har hämtat ut en startlista beger vi oss ut på sjön, vår båt är startbåt.

Tävlingen pågår tills 18.00 då man senast skall vara i land vid furusunds värdshus på ön furusunds östra sida vid färjelägret. Se kartor.  Middagen serveras 18.30. Vi vill gärna se att om man har en eventuell vinnarfisk är i god tid.

Inga telefonbilder utan seriösa kameror.

Vi kommer medbringa en dator för eventuell granskning samt ta oss rätten att diskvalificera bilder om dessa inte uppfyller kraven.

• Otydlig/oskarp.

• Ej uppfyllda krav av mätning.

Ramp möjligheter:

•Spillersboda Marina.- Medhav kontanter då detta är en öppen betalramp.

•Bergshamra timmerkaj samt Vettershaga bron.

•Solö brygga. -öppen betalramp. Medhav kontanter.

Regler: 

• ingen landstigning under tävlingstid.

• håll hastigheten.

• flytväst.

• håll avståndet. Vi vill ha två kastlängder mellan varje båt som minimum.

• respektera förbudszoner. Mest kännt är söderfladen men även Loån mfl.

• återlämna måttbrädan. Förstörd eller borttappad bräda debiteras 1500kr.

– utöver dessa kommer ett A4 med fotografi regler skickas med varje lag.

Här nedan följer startlistan för Vårens upplaga av SöderTrexen.

Anmälningsfönstret till tävlingen är nu stängt. 


  1. Söder Sportfiske 1
  2. Team ST Pike
  3. Team Snipjägarna
  4. Team FPS Fishing
  5. Fiskedan.se
  6. Team Tracker Skanstull Marin
  7. PFC1
  8. PFC2
  9. Team Piscis
  10. Sjö & Havsguiderna
  11. Team Dragon/ GTC
  12. Team Lindahls Fiske & Natur
  13. Team SGS/ Gnaga Lures
  14. Team SGS1
  15. Team Krokodil
  16. Team Tail
  17. Team TJM
  18. Team Gäddtorsk
  19. Team Yamaha Marine Store
  20. Team Anytrex
  21. TrexAB 1
  22. TrexAB 2
  23. TrexAB 3
  24. Team Nitro
  25. Trosa Fiskeguide
  26. Team Roden
  27. Team Sjövilt
  28. Team Invictus
  29. Team Armagäddon
  30. Team An Emotional Fish

Alla som har betalat in respektive anmälningsavgift är nu med på startlistan.

Vid frågor/ funderingar: maila mig omgående.

Med vänlig hälsning Adam.

SöderTrex våren 2016


Hej alla tävlingssugna.

Trexgäddan är en tävling i klassen ”winner takes it all”. En fisk vinner, den längsta fisken. Inga andra platser eller flest godkända gäddor etc.

Tävlingen startar 29e maj från Furusunds skärgård ifrån hamnen i Spillersboda söndagen den 29/5. Vi möts alla upp för utdelning av måttplankor samt kaptensmöte.

Tävlingen.

Längst fisk vinner den totala summan av samtligas startavgifter. Summan för att vara med i Trexen är 1000kr per person. Max antal deltagare är 30 lag.

Säkerhetskrav: flytväst på samtliga (overall och överlevnadsdräkt) håll hastighetsbegränsningar. Respektera avstånd för andra båtar vid fart som fiske.

Det finns inga gränser på tävlingsområdet utan det enda kravet är att man skall vara sjösatt vid kaptensmötet och tillbaka på plats innan tävlingsslut. Att traila upp sin båt och rampa i vid annan plats är förbjudet.

Fisken skall mätas med nosen i överkant på måttplankan och sedan mäts med den längsta fenans spets. Otydligheter med fotot och fisken kan komma att diskvalificeras. Tävlingstiderna är mellan 07.00-18.00.

Efter tävlingsslut möts vi på en restaurang där vi tar emot kamerorna och sorterar ut vinnaren/vinnarna. Det är obligatoriskt att deltaga i middagen.

Maila din anmälan till Orreadam@gmail.com med rubriken Trexvår16. Var nogrann med titeln då mail lätt försvinner. 🙂

I din anmälan skall du skriva lagnamn, antal deltagare, kapten med telefonnummer samt eventuella matallergier.

Vid anmälan vill jag ha in 500 kr per lag i föranmälan, detta är då vid flera tillfällen lag inte dykt upp till tävlingsstart. Då vi förbokar antalet måltider vill vi täcka upp för avhopp.

Det finns boende i närområdet om man är intresserad av att stanna över. Ramper finns vid Solö brygga, Spillersboda och Bergshamra.

Föranmälningsavgiften är ej återbetalningsbar.

Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren/vinnarna.

TREX GÄDDAN HÖSTUPPLAGAN 2015

Hej! Nu är tiden kommen att släppa platser till prestigefyllda Söder Sportfiskes TrexGäddan. Höstupplagan går som sedvanligt från Trosa.

Viktig information: 

Deltagarna som mailat mig har fått ett svarmail med information om en förskottsbetalning på 500 kronor. Dessa pengar dras av från eran startavgift. Dvs. (2manna lag =1500 vid start. 3manna lag= 2500 vid start.)

Sjösatta och klara 06.45. 07.00 har vi kaptensmöte och starten dryga 30 minuter senare. Tävlingen avslutas 17.00 middagen 17.30. Söder Sportfiske 1s båt är startbåt.

Längst fisk vinner. Inga konstigheter. En tävlingsjury á 3 man kommer att utses på morgonen vid kaptensmötet. Vi ser inga gränser på fiskeområdet men respektera fiskeförbudszoner samt hastighetsbegränsningar.

Vi ser det obligatoriskt att delta i middagen och applådera fram vinnarna. 

Den 7e November möts vi vid rampen i Trosa Hamn.

Konceptet är som alltid. Längst gädda vinner hela potten och generöst nog bjuder resterande tävlande på middag. Var man betalar in sin del per lag, startavgiften är 1000kronor per person.

För att anmäla sig till Trexgäddan behöver du maila till Orreadam@gmail.com med lagnamn och antal deltagare. Jag kommer senare i veckan att följa upp ditt mail med ett svar.

Tidigare år har vi tyvärr haft sena avhopp och då maten måste förbokas ser vi gärna att man som deltagare meddelar i tid om sitt avhopp och därmed tillåter andra att delta i tävlingen.

Har ni frågor angående Trexgäddan så maila gärna eller ring till butiken.

Nedan följer en preliminär startlista.

  1. Söder Sportfiske 1
  2. Mac, Ben & Jerzys
  3. Team Hardstyle
  4. Team FPS
  5. Sjö & Havsguiderna
  6. Team Fiasko
  7. Team Sjöbjugg
  8. Team #Sjöbös
  9. AC NoFish
  10. Team Dragon/ GTC
  11. Lindahl fiske & natur
  12. HållTrouten
  13. Team Dajm
  14. Team Skeppa
  15. Team Sjövilt
  16. Woodstock
  17. Team Bat Fastards
  18. Team Brunnberg Lures
  19. Team Superpuppa
  20. FiskeDan.se
  21. Team Pickerel V.I.S.H.
  22. Team Hugget
  23. Anytrex
  24. Team Berglind
  25. Trosa Fiskeguide
  26. Team Vafan Hände
  27. Royal Pikes
  28. Team CWC 

Kommer att uppdateras allteftersom Anmälningarna ramlar in.

Mvh Adam @ Söder Sportfiske.

Hällefiske i Mehamn

12023181_10156037262275103_553502800_n

Ett hektiskt liv i en stor stad är mångas vardag, liksom min. Man glömmer fort bort vad tystnad, avlägsenhet och äkta välmående egentligen innebär. Och för mig, lördagen den 5:e september, var de äntligen dags att sota av själen på nytt. På en myllrande flygplats där ovannämnda ord är det sista som existerar, står jag och min gode vän Simon Ritter med den klassiska arlanda-ölen i näven förbereder oss för en lång resa som minst sagt går norrut. Min timing med beställning av öl när plan precis skall bordas är som vanligt bedårande och med en skål brinnande chilinötter i halsen och två starköl senare knögglade vi oss in i planet som skulle ta oss upp till Luleå och senare vidare till Europas nordligaste plats – Mehamn.
Väl framme i Luleå möttes vi upp av min gamle vapendragare Markus Teilus som bl.a arrangera dessa resor via Mieko Fishing. Tillsammans tog vi upp jakten på proviant, barnförbjudna drycker och kalsonger som jag såklart glömt att packa ner. Vi började sakta men säkert bli klara för att ta upp fajten med den sista biten över finnmark, de va ju trots allt bara 90 mil ondskefulla svängar kvar. image
Över kala fjäll där vindarna härjade fritt tog vi oss fram på den enda vägen som fanns. Mil efter mil gled sakta förbi och efter dryga 11 timmar började vi närma oss. Mehamn visade sig vara en vindpinad liten by med ansiktet ut mot Barents iskalla hav. Området i sig var galet vackert och doften av saltvattnet hade redan börjat sin sanering av själen. Med bra humör mötte vi upp ytterligare en bekant, nämligen Albin Martinsson som jobbat som guide på Nordic Safari Camp de senaste fyra åren. Vi installerade oss i en av de fem stugorna som låg vid campen. Grymt fräscha och rymliga stugor med bra standard. Och möjligheten att kunna meta rödspätta från verandan gjorde ju inte det hela sämre heller. Ett par riktigt kalla och jobbigt goda pilsner senare var vi alla rätt färdiga, de var dags att ladda batterierna. Nu började det bli allvar. Sju dagars gnuggande efter hälleflundra i tuffa förhållanden låg framför oss och ingen av oss visste vad vi skulle förvänta oss. Det blev inte många timmars sömn den natten kan ju tilläggas.

Hälleflundran känns mer som något uråldigt som borde dött tillsammans med dinosaurierna. Det är inget fisklikt alls med dessa muskelberg. Det finns ingenting som jag kan jämföra en flundras kraft med i Sverige. På sin höjd en ynklig lax, men inte mer än så. Barents hav är världens mest livliga hav och artfaunan här uppe är enorm. Med en sådan artrikedom och mångfald är det svårt att misslyckas och tröttna, men med hälle-fisket är det annorlunda. Här gäller det att ta fram pannbenet ur stuvfacken och bita ihop, för det är få kontakter och långt mellan huggen. Men satan i min låda när de väl smackar i. Generellt sett så vet man väldigt lite om hälleflundran. Fisken växer så länge den lever och med studier på enskilda individer som åldrats långt över ett hundra år så kan man bara spekulera om vilka vikter dessa giganter kan uppnå. Lokala stories om flundror upp mot fem hundra kilo var något jag till en början tvivlade på, men med säkra bevis på fångster större än världsrekordet som krokats någonstans i fjordarna tystades detta tvivel ner relativt snabbt.

En ovanligt stilla yta klövs av båtens framfart under veckans första fiskedag. Vi inledde dagen med trolling då drifterna blev för dåliga i bristen på vind. Albin hade kontakt rätt fort med två mindre flundror och vi fångade några efterföljare på waterwolfen. Vi bestämde oss för att hitta betesfisk och lokaliserade ett sejstim på dryga sjuttio meter som vi släppte småpilkar på i den lugna vinden. Mitt i allt de roliga bestämde ja mig för att prova en större jigg för att komma under stimmen och ner på botten istället. Efter ett par minuter i den långsamma driften hände något som jag inte alls var beredd på. Någonstans sjuttio meter under båten sögs jiggen in i käften på något som gjorde mig knäsvag. Spöt som nyss kändes som en lyktstolpe bottnades nu som en mjuk tandpetare, fisken marscherade ner mot hundra-meters hålorna i lugnt och bestämt tempo. Snacka om att vara hjälplös, med bromsen nästintill bottnad stod jag som ett fån i ytterligare några sekunder innan den enorma tyngden var som bortblåst. Jag vevade upp den stackars Royber-jiggen som minst sagt såg lika pissnödig ut som mig. Efter ett fruktlöst försök att få jiggen att förklara för mig vad den nyss sett där nere senare så fortsatte dagen utan kontakter. Där och då, just i detta läge insåg jag att detta fiske garanterat kommer få en VIP-plats i mitt fiskehjärta!

DSC_7426

Hällebänd!

DSC_7315

Nya Accurate Boss Extreme är verkligen en rulle som pallar trycket. Ny storfavorit hos hälle-guiderna!

 

Följande två dagar visade nog den sanna sidan av denna nordliga och karga plats. Med vindar i jämna 20 m/s och bra mycket mer i byarna rådde det inge tvivel om att det var omöjligt att komma ut där vi fiskade första dagen. Något som jag uppskattar väldigt mycket är att det fanns möjlighet att traila båtarna till andra fiskeplatser längre in i fjordarna. Bara en sådan möjlighet gör det hela så mycket mer värt, för mig är den största rädslan att sitta inblåst och klättra på väggarna. Dit vi skulle va ju inte direkt runt hörnet, fem timmars bilkörning fram och tillbaka var något vi fick ta, men bra mycket bättre än att vara inblåst i stugan. Denna vackra plats vi först möttes av hade nu helt ändrat karaktär. Piskande horisontellt regn och vågor som fick en att bita sig på naglarna, men tack vare de höga bergsväggarna var det möjligt att fiska i alla fall. Nu insåg man vikten i att ha med sig bra flytplagg och värdet av att ha bra och vattentäta kläder. Snabba drifter upp mot två knop verkade ändock trigga igång flundrorna och nu var det helt annan fart på dom. Jag krokade en mindre fisk relativt snabbt, tappade en och landade ytterligare en på 118 cm inom första två timmarna. Senare på dagen var det Markus tur som sopade i ett mothugg i ett försiktigt pill. På dryga 25 meters djup lyfte han sakta upp en fisk på 36 stadiga kilon. Ingen gigant, men de är i dessa vikter man börjar förstå man faktiskt gett sig in på.
Jag blir alltid lika ställd när fiskarna äntligen kommer upp… Där har man stått som en rabiat jävla ostbåge och slitit som ett vilddjur och så kommer det upp en flundra lika stor som stjärtlappen hemma i vedboden… Man kan ju liksom inte låta bli att undra hur det skulle vara att pumpa upp en 243 kilos ba sådär, Mmmmmm…

 

12016697_10206679470119667_1881017111_n

Inte riktigt 243 kg, men en liten bit på vägen iallafall!…

Markus fina dam på ca 36 kilo!

Dagarna rann som sagt på med många kontakter och mycket försiktiga flundror. De stora verkade tyvärr inte riktigt i stöten. I september är det ofta antingen-eller-fiske. Ena veckan är det bara 130cm+ och andra veckan är det bara småttingarna som är i stöten. Vi träffade någonstans mitt emellan. Ett äkta fiskeparadis i grymt häftig miljö är en precis definition på Mehamn. Utöver de otroliga havsfisket har du grymt nära till hundratals sjöar som ligger utspridda över fjället, näst intill alla fulla med grov öring och röding. Efter en helt otrolig vecka beger vi oss nu tillbaka till verkligheten. Jag tänkte passa på att suga in de sista friska andetagen kombinerat med en udda väggrens-yoga innan vi fortsätter hem till våra hektiska liv med förnyade krafter!

Vid intresse av resor som denna så läs gärna mer om detta på www.norgehavsfiske.se Där erbjuds även bra information om liknande fiskecamper runt om i Norge!

Stort tack till Mieko Fishing, samt mina goda vänner Markus Teilus, Simon Ritter och Albin Martinsson!

På återseende Mehamn!

Bilder följer!

 

11997441_10156024063720103_116882153_n

En grymt fin hälleflundra i bra kondition!

image

Hårdrock + hällefiske = ❤

 

12023000_10156037275565103_1120234843_n

Två av flertalet Dolmøy 23′ Mycket stabila båtar även i de grövsta sjöarna. vid transport är kabinhytten guld värd!

12016653_10156037275030103_1415588632_n

Mycket fint läge!

11850966_10156037276255103_632577314_n

Båtajävel!

DSC_7497

Releaseplask! Låter som en nytt norskt ord… Hmm…

 

image

As

 

Tips och Tricks för sommarborren

11830050_10153590360385229_1513031126_n

Vi har haft en väldigt varierad sommar med både finväder och regn, stiltje och stormvindar. Har inte hunnit med så mycket fiske som jag velat under senaste tiden men har kommit ut på en del vertikalpass efter gös och lite fiske efter abborre. Kände bara att jag ville dela med mig av lite tips på beten och riggar som fungerat bra för mig! I mina hemmavatten finns det inte bara mycket löja och mindre vitfisk som abborren glufsar i sig, utan även ofantliga mängder med kräftor. Ett underskattat bete som jag har favoriserat i dessa typer av vatten är kräftimitationer i gummi, som exempelvis Darts Crawfish , Savage gear LB 3D Crayfish.
Dessa kan med fördel riggas med antingen standup-krok för att efterlikna en flyende kräfta längs botten, eller på en Carolinarig för att få upp kräftan en bit från botten. Att fiska dessa bland nedhängande träd, stock och stenar tycker jag är grymt hett. Är abborrarna i stöten ska du inte heller vara rädd att gå upp lite i storlek då de sällan backar för ett större byte. Även när vattnet kryper ner i temperatur framåt september/oktober kommer en liten flytande kräfta fiskad strax över botten till sin fulla rätt. Även att fiska Curly/Dropshot Worms längs växtlighet och djupkanter är något som kommer leverera bra med fisk!

11830124_10153590341825229_330604358_n
Darts CrawFish riggad med Savage Gear Standup skallar– 4/0 till den stora modellen och 1/0 för den mindre.

11851239_10153590342130229_766121127_n
Savage Gear LB 3D Crayfish riggad med VMC Offset 7316.

11846491_10153590342380229_120534115_n
Dessa tre krokar är skarpa, starka och rekommenderas varmt! VMC Offset 7316 & Gamakatsu Hook Work Offset EWG

anzol-owner-j-hook-30-cutting-point-445301-MLB20315461284_062015-F
Samt Owner J Hooks

Nu när dropshot/Carolina/Texas-fisket börjar ta mark här i Sverige har vi självklart ett brett utbud av det mesta inom detta!
Tillbehör och beten för denna typ av fiske finns i mängder från bland annat BFT, ABU Garcia, DAM, Bass Pro Shops, Darts AB, FOX, Lunker City, Westin med flera.
11824269_10153590342970229_1011158902_n
Ett kortexempel på en bra grund för att testa på detta!
Pärlor från Fly-Dressing är en storsäljare för tillfället, även vårt eget Söderkit med pärlor. Vi har laddat upp med mycket flourocarbon, bland annat:Trilene, Savage Gear med flera. Lekanden från Darts, BFT,samt diverse sänken och annat småplock finns det gott om både i både butik och webshopen!
bp-fishcounter_1
Missa heller inte denna ”att måste ha pryl” Från Bass Pro Shop. En fishcounter för att hålla koll på antalet abborrar du spöar polarna med under dessa underbara dagar!

Varmt välkomna in till butiken eller ringa in om ni har frågor!
Ut och jaga medans dagarna fortfarande är långa!
————————-
Mattias Fröidh
Postorder